Så var det dags igen. Julen står för dörren. Dopparedagen. Kristendomens största helg. Ett barn är fött på denna dag. Hallaluja.

Det är svårt att vara äkta sur när alla runt omkring en är så jävla glada. Speciellt alla barn. Så jag spelar med. Tar på mig rollen av en glad pappa. Spelar den med bravur. Gömmer sanningen lång in där ingen kan hitta den.

Jag har full förståelse för alla dom som gått i skola eller jobbat hela hösten och äntligen får lite extra ledighet. Såklart dom är glada. Personligen har jag ingen ledighet. Inget jobb. Varken eller. Och samtidigt både och. Som pokerspelare kan jag inte planera min ledighet. Inte på min nivå i alla fall. Inga miljoner på banken eller i madrassen. Kortsiktigt spelande för att överleva den närmsta framtiden är det som gäller. Min melodi. Min kopp med tea.

Nu ska granjäveln in och kläs, för att sedan stå och barra i till sent i januari. Ingen av klapparna under kulorna och glittret är till mig. Jag har inte varit snäll i år.

Botten upp kära vänner! Nu firar vi jul!