Inte mycket har hänt de senaste dagarna. Min vikt är konstant, min sömn funkar skapligt och min vardag är trist. Viktproblemet ska jag ta hand om snarast. Det blir nya piller i hemapoteket redan till helgen skulle jag tro. Givetvis är detta ett långsiktigt projekt – kanske livslångt – men alla resor börjar med ett första steg.

Angående den tidigare nämnda jakten på dopamintillskott verkar jag tillfälligt ha gått in i en återvändsgränd. Tydligen kan inte substansen dopamin tillföras hursomhelst. Det tas helt enkelt inte upp av kroppen om man skulle äta eller injicera det. Jakten fortsätter således på något ämne (eller aktivitet) som ökar kroppens egen utsöndring av substansen.

Just nu har jag nästan för många ämnen som känns viktika att skriva om. Resultatet blir att inget hamnar på print. Tvärtemot min fiktiva hjälte Tony Soprano som anser att ett felaktigt beslut är bättre än inget beslut, väljer alltså jag obeslutsamhet. Var inte oroliga dock – förr eller senare lämnar jag ut hela mig själv här. Hela mig själv i all sin smuts och galenhet.

I lurarna i natt: Lutar nog åt Pink Floyds gamla live-platta Pulse från 1995. Ett musikaliskt mästerverk och ett bevis på att rösten inte är allt…

Vi hörs snart igen.