Kontakt
Prenumerera


Bra och dåligt

Feb 10, 2009
Personligt

Hade en supertrevlig helg i sällskap av många goda vänner. Lite idrott (för dom andra), god mat, god dryck – allt som behövs för att må bra. Men såklart även allt som behövs för att må dåligt. Riktigt dåligt! Jag vaknade således på natten mellan lördag och söndag och befann mig i en trång etta utan kök. Ja, utan allt om man bortser från en kall galonmadrass. Hade man inte bakfylleångest innan så fick man det i alla fall då man insåg att man blivit omhändertagen av polisen. Bra jobbat Örjan! Oj, vad alla kommer att bli stolta nu.

Min trotsiga vana troget så hade jag kastat ned madrassen på golvet i ett tyst myteri. Det väckte en del irritation hos övermakten och fick mig att känna mig mindre förödmjukad… för en sekund eller två.

Det är märkligt att man kan förstöra en trevlig helg på ett sådant omoget sätt. Jag är ju trots all 37 år gammal och borde vid det här laget ha lärt mig ett och annat om min alkoholtålighet – eller snarare brist på densamma. Ständigt påminns man om sin egna brister. Det är i och för sig både bra och dåligt – men mest jobbigt.

Att påstå att jag mår bra just nu vore såklart att ljuga. Jag mår skit! Piss! Har tack och lov ett nyöppnat paket sömntabletter, och en bunt sköna ångestdämpande piller, men det får nog betecknas som konstgjord andning. Som vanligt. Medicinera sig tills man fungerar hyffsat, men aldrig rota i varför man mår dåligt. Sån är jag. Sån är Örjan. Både bra och dålig!

Tyvärr påverkar den här typen av hyss sömnen under alldeles för lång tid framåt. Det vet jag sedan tidigare. Till slut är det bortglömt, eller i alla fall utsuddat nog för att inte tränga på i huvudet varje natt. Tills dess är det bara att bita ihop. Äta sin sömntablett och bita ihop.

Fan att man aldrig lär sig!

11 Kommentarer
Tags , , , ,

11 Comments

  1. Tove  •  Feb 10, 2009 @21:38

    Hmm..tänkte kommentera men kom av mej..men en fråga har jag kvar..varför straffa sej så? har du verkligen varit så elak? även om inte tomten kom, så var det för att tomten finns inte, inte för att du varit dum..(sa hon med glimten i ögat).

  2. Tove  •  Feb 10, 2009 @21:38

    Varm kram oxå så klart! :)

  3. tomas olsson  •  Feb 11, 2009 @8:38

    Det är ju konstigt att man alltid ska överkonsumera alkoholen,,tror att det kommer från tiden när man växte upp i Valla man fick det i generna då på nåt sätt…. Ångest och ångest jag säger som Lidas vi har ju inte haft ihjäl nån iallafall,,,,,föresten Öjje snart är det helg igen SKÅÅÅÅL….KRAM FRÅN EN DRICKANDE GODTEMPLARE

  4. Annika  •  Feb 12, 2009 @14:14

    Som deprimerad så blir man ju ofta självdestruktiv, det följer med självföraktet och de negativa tankar man har om sig själv och sitt liv.
    Om du vill må bätttre i tankarna kanske du ska börja strukturera upp ditt liv och börja göra saker som du egentligen inte ”har lust med”. Försök börja med små steg, kanske med maten eftersom det ligger närmast. Ät frukost och ha regelbundna näringsrika måltider. Försök. Då vet du att du gör ditt bästa för att magen och kroppen ska må bra. Lägg till någon fysisk aktivitet, simning kanske, det är ju skönt på alla sätt.
    Sträva mot att få balans i livet, kropp, hälsa, familj, arbete, vänner.
    Sitter du bara där får du skuld och skam känslor för allt möjligt och du kommer aldrig bryta dina negativa tankar som kör ner dig i botten.
    Se dina möjligheter, fokusera på dina bra sidor.
    Du har ju så mycket att leva för, din familj och vänner. Och vad som ska hända i världen härnäst…
    Ta kontrollen över ditt liv och mående, var inte ett offer!
    Jag tar mig själv tillbaka efter år av depressioner och självömkande och massa negativt tänk.
    Om någon sa det jag säger till dig när jag mådde som sämst hade jag bara ryckt på axlarna,trodde inte det gällde mig. Men nu tar jag mitt mående på allvar och anstränger mig för att leva gott och i balans och inte ge upp, för jag vill ju leva.
    Det kan bara bli bättre.
    Alla går igenom kriser i livet, det gäller att överleva dom, förhoppningsvis lite klokare. Att vara människa är inte lätt.
    Själv försöker jag komma överens med tanken att jag oxå ska dö en dag, sluta andas… svårt att föreställa sig. Hjälp jag ska dö!!
    Min kille genomgår nog något liknanade, han tror han har cancer i ”hela kroppen” och tror han är döende men vågar ej gå till läkare.
    Ja livet är både härligt och jävligt och vad som är meningen med det har ju ingen kunnat svara på.
    Kram ta hand om dig och din familj.

  5. Örjan  •  Feb 12, 2009 @20:02

    Tove: Vadå? Finns inte tomten?
    Kram Tove och ha det bra!

  6. Örjan  •  Feb 12, 2009 @20:05

    Tomas: Ja visst är det trist när man inte kan sluta i tid. Om en månad är det hockey igen. Då har jag chansen att visa att jag kan bättre.
    Trevlig helg!

  7. Örjan  •  Feb 12, 2009 @20:18

    Annika: Tusen tack för ditt inlägg. Du har många bra synpunkter. Det märks att du har insikt i ämnet.

    Jag vill påpeka att jag inte på något sätt längtar efter att dö. Även om jag inte är helt nöjd med livet så vill jag fortsätta leva så länge som möjligt. Som du säger så har jag ju både familj och vänner som jag värderar väldigt högt. Det är ju dessutom försent att klaga när man är död – och att klaga är värt mycket.

    Att börja med att ändra mina kostvanor låter som en bra idé. En enkel idé. Tyvärr saknar jag nog den rätta viljan för att genomföra förändringarna. Jag vet att det är rätt ände att börja i – och jag ska göra ett försök. Att man känner sig överviktig och otränad påverkar såklart psyket i övrigt.

    Hoppas du får iväg din kille och att han inte lider av cancer i hela kroppen. Det är nog rätt jobbigt.

    Åter tusen tack för din kommentar. Det värmer och stöttar.

    På återhörande! Kram på dig Annika.

  8. Annika  •  Feb 13, 2009 @14:01

    Ja det blir ju trångt för övriga organ om han har cancer i hela kroppen!
    Det du skriver i din blogg påminner om hur min dagbok såg ut när jag mådde dåligt, man frågar sig om och om igen varför mår jag så dåligt? Jag försökte resonera mig fram till en lösning. Men man kan inte tänka sig ur en depression, det finns ingen logik. Det hör till sjukdomen att man är negativ, trögtänkt, trött mm. Och som du säger ”inte har viljan att må bättre”, skulle en frisk människa säga en sån sak?
    Dagen det vände för mig var när jag verkligen insåg att jag var sjuk, att jag hade en depression. Att jag måste sluta vältra mig i den och börja agera för en förbättring. Istället för att bara läsa böcker om sjukdomen så började jag så smått följa råden som gavs, i praktiken. Jag blev självisk och fokuserade på mitt mående. Hos läkare fick jag pröva mig fram till rätt medicin.
    En kombination mediciner fungerade på så sätt att jag blev lugn i huvet. Ångest och oro och rädsla dämpades. Försvann helt faktiskt. Det kändes läskigt ett tag för jag kände inte igen mig själv, jag ville sluta med medicinen för att jag kände mig ”medicinerad”. Men läkaren övertalade mig att ge det en tid.
    Jag var ju så van att må dåligt att det kändes konstigt att inte komma åt dom tankarna. Nu började det istället poppa upp positiva minnen och jag kunde fokusera bättre, få saker gjorda, gå upp på morgonen (även om det fortfarande tar emot). Nu känner jag att jag kan planera för mitt tillfrisknande och jag tar hand om mig själv bättre. Tar inte längre dåliga och destruktiva beslut utan VILL sköta om min kropp och hälsa. Jag VILL må bättre och och orkar nu ta kommandot över mitt liv och inte vara ett offer.
    Akta dig för självmedicineringen, du vill ju inte bli fast i ett missbruk! Det är inget att skoja om även om din svarta humor är rätt underhållande;) Har du alla symtom som beskrivs för en depression så HAR du en depression. Be läkare att få prova fram rätt medicin/-er som passar dig.
    KRAM

  9. Örjan  •  Feb 14, 2009 @13:43

    Hej igen Annika. Jag är imponerad av ditt kunnande – ett kunnande som bara kan komma från personliga erfarenheter.
    Jättekul att läsa att du har lyckats komma på rätt spår. Hoppas det fortsätter så. Dina positiva inlägg ger mig ökat hopp och en bättre syn på framtiden.

    Jag vet att jag är sjuk. Den insikten kom för länge sedan. Jag har provat olika mediciner i flera år. Vissa fungerar inte alls. Vissa fungerar skapligt. Har ännu inte hittat någon kombination/styrka som känns helt rätt. Bidrar gör ju det faktum att jag träffat 18 olika läkare de 20 senaste besöken. Det känns som om man måste börja om varje gång.
    En ytterligare medicinsk faktor är att jag får smärtstillande av en ortoped och blodtryckssänkande av en allmänläkare. Tillsammans blir det en oöverskådlig blandning där effekterna av de olika läkemedlen säkert påverkar varandra.

    Jag önskar dig en trevlig helg och ser fram emot att höra från dig igen.
    Kram

  10. calle  •  Feb 15, 2009 @0:00

    Ja fy fan jag lider med dig örjan ,men du är inte ensam fyll ångesten var värre än på länge . Jag vet att du precis som jag kör snöplog med dina problem det är väl inte det bästa men det tar stopp än dag o man får kliva av o ”handskotta”.Vi är väl kanske lite för stolta för att erkänna att man själv bär ansvaret för hur man mår såvida man inte blir knivhuggen på stan helt oprovocerat men det är knappast troligt att man kan skylla på nån annan enskild person hur man mår. Nej fram med plogen igen gasa på dax och leta upp nån något som man kan skylla allt elände på.Kan väl knappast vara möjligt att allt som gått dåligt här i livet är ens eget fel ??? nej fy fan vi hänger ut nån ,en gammal relation,nån socialsekreterare som behandlat en ofördelaktigt,eller rättvisan i detta underbara land allt från dörrvakter ,poliser,åklagare,lapplisor,ja camping vakter ,fiskekortskontrollanter,eller nån annan jävla bror duktig som kommer och talar om för en att nej lilla örjan så kan du ju inte göra.Ju mer jag skriver om det så ju mer övertygad känner jag mig att det är alla jävla dårar runt omkring en som korsar våra vägar som gör att livet blir jobbigt.Nej örjan jag håller av dig vi gasar på lite till i vänster filen så kan alla andra sk mottrafikanter köra vidare i ”förlorarfilen” kram calle

  11. Örjan  •  Feb 16, 2009 @18:00

    Hej Calle. Tack för lite rolig läsning! Såklart måste det vara någon annans fel. Själv gör man ju allt rätt…

    Vi tycks vara lika då det gäller att skjuta problemen framför oss. Förmodligen inte det bästa sättet, men det enklaste. I alla fall kortsiktigt.

    Ha det bra. Vi ses i vinnarfilen!

Leave a Reply