Kontakt
Prenumerera


Botten är nådd

Mar 4, 2009
Kropp och hälsa

Igår nådde jag botten. Tror jag. Hoppas jag. En lokal botten – alltså inte det lägsta någonsin. Förhoppningsvis vänder det uppåt nu. Det måste göra det. Jag hade så ont att jag knappt kunde stå upp. Foten höll inte att gå på. Ryggvärken strålade ned i låren så att jag inte kunde lyfta benen. Jag gick som när man som barn vaggade fram och låtsades att man hade träben. Kul då, jobbigt nu.

Jag proppade mig så full med olika värktabletter att jag inte kunde ta mig för någonting. En och en halv dos av allt jag hade. Extra allt! Sluddrig och oengagerad med tårar i ögonen. Obehaglig och ovan känsla. Framförallt obehaglig. Det är nu dags att göra något drastiskt. Välja en ny färdväg. En väg med färre mediciner. Jag orkar inte gå som ett pillerfyllo. Ett pillerfyllo som ändå har ont. Mitt nya liv börjar NU!

Alltså. Beställa en tid hos en ortoped som kan ge mig en kortisonspruta i foten. Sen få tag i någon duktig läkare som kan kolla vad som är fel på ryggen och eventuellt behandla den på ett gynnsamt sätt. Jag får väl operera bort den i värsta fall. Nästa steg blir att övertyga mig själv om att en psykolog kanske kan hjälpa mig med mina sömnproblem. Sen då? En dietist? Varför inte, när jag ändå är igång. Bara han/hon inte föreslår ändringar i min kost…

Med lite nyvunnen insikt ska jag angripa problemen redan imorgon. Jag ska ringa runt och försöka boka några läkarbesök. Nu är det allvar. Alternativet är ohållbart.

9 Kommentarer
Tags , ,

9 Comments

  1. Pauliina  •  Mar 4, 2009 @18:50

    Skit bra!! Jag håller tummarna för dig. För de låter inget skoj så som du har det nu. Känner du till nån bra ortoped? Jag är inte så kunnig på läkare inom ortopedi men jag vet ju att Gittan (din svärmor) har en som heter Behnam Rahbin, vet inte riktigt vilken gren han är bäst på men himla bra att ha att göra med. Hör me henne om du inte redan känner till honom. Och så önskar jag dig riktigt lycka till!! Krama frugan från mig! Kram Pauliina

  2. Ann Nyström  •  Mar 5, 2009 @13:46

    Bra att du inser att du MÅSTE ha tag på en läkare. Och en bra sådan! Du har ju rätt att anlita en läkare någon annanstans än Katrineholm. Din kropp har fått så jäkla mycket stryk att det är dags att någon verkligen försöker ta hand om den. Du måste också ta hand om den! Jag vet att det är svårt. Lätt att tänka att imorgon ska jag det och det… Men du måste ta tag i det här! Som du säger: en bra seriös läkare, MINDRE medicin, eller en mer kontrollerad kombination. Självmedicinering med olika piller och alkohol är inte uppbyggande för kroppen eller psyket.
    Jag har bara en bror och jag är så rädd om dig! Jag gör vad du vill om det finns något jag kan hjälpa dig med! Jag har hormonrubbning igen, vilket resulterar i att jag blir aggressiv. Så sätt mig gärna på att ringa Landstinget, psykologer, politiker, vad som helst som kan hjälpa dig. Måste passa på när jag känner mig allt annat än mild och foglig.
    Kram lille bror och LOVA nu att du ordnar hjälp. Om du inte orkar gör säkert Ingela det, eller jag.

  3. Scarlett  •  Mar 5, 2009 @19:45

    Hur fan kan en sån söt liten kille Som Örjan hamna i ett dilemma där du är nu? Jag är imponerad och fascinerad och framförallt jävligt glad för att du är så öppen – jag själv ska nog också outa lite ;-) Men hur jävla fränt ÄR livet när man dricker vin, snusar och ändå har ont..?!!! Fuck Örjan – du har lagt ribban och ”i will be happy to follow”,.Jag kommer från en värld där det är bättre att vara en leading dog än en mindless follower. Nå du är doggen och jag the follower. Fortsättning följer!

  4. Örjan  •  Mar 6, 2009 @16:20

    Paulina: Tack. Jo jag har en bra ortoped, som är fotspecialist. Han har gjort dom tre senaste operationerna på mig. Även om slutresultatet inte är så som jag hoppats på, så verkar han veta vad han gör. Han hade inte mycket att jobba med från början när han började bygga upp foten igen.
    Kram och trevlig helg.

    Ann: Jag LOVAR att ta tag i problemen. Så fort jag orkar. Hittils har jag bara bokat en tid med en ortoped, men fler kommer. Jag pratade tidigare med en läkare om en sån här smärtgenomgång med ortopeder, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykiatriker med flera. Det verkar vara en bra idé att få de olika instanserna att samarbeta. Tyvärr rann saken ut i sanden. Kanske ska jag ta upp det igen…
    Kram min kära syster.

    Scarlett: Visst var allting lättare när man var ung och söt… Kul att jag kan glädja dig med min öppenhet. Det gör mig ännu mer motiverad att skriva. Jag är förväntansfull på din outning – även om det inte är kul om du har ont. Även om jag inte ser mig som en ledarhund så är du välkommen att följa mina spår. Jag ser fram emot din fortsättning.
    Ha det bra. Kram!

  5. Scarlett  •  Mar 6, 2009 @20:55

    Vet du – vi borde kanske ses. Det finns lite erfarenhet inhouse här…

  6. calle  •  Mar 7, 2009 @8:46

    Hej örjan . Tycker du ska ta en sak i taget ,kan inte jobba med alla dina problem samtidigt , oddset att misslyckas är för lågt.Du kommer att halka ännu längre ner vilket du kanske har svårt att klara av.Nej jag tycker du tar dina problem och staplar upp dom i en hög och det värsta lägger du i botten på högen, och det blir det du ska angripa när du blivit av med nåt av dom sk ”lindrigare”. Sen kanske det är svårt och rangordna dom,men då får du väl dra lott om det, bara du koncentrerar dig på ett i taget.Ponera att det är foten som är din största fiende,
    då tar du tag i den sist när du står full av självförtoende av att ”bockat av” dom andra. Lycka till…underbara kamrat kram calle.

  7. Örjan  •  Mar 10, 2009 @18:13

    Tack alla trevliga människor som läser och kommenterara min blogg.

    Scartlett: Visst. En egen privat liten terapigrupp. Man ska alltid dra nytta av andras erfarenheter.

    calle: Du har rätt. Givetvis borde man ta det stegvis, men du vet hur man är. Man vill att allt ska bli bra på en gång. Ingen människa gillar ju att vänta. Särskilt inte jag. Jag kan inte spela på stryktips eller Lotto eftersom dragningen inte är direkt. Exakt nu! Så med ett par nyskrapade Triss i fickan vill jag angripa alla mina problem på stört. På andra sidan ligger dock latheten som en motvikt. Vill allt – gör inget.
    Nu har jag hur som helst bett om en tid för foten så…
    Ha det superbra Calle.

  8. Jenny  •  Mar 10, 2009 @22:03

    Det blir bara bättre och bättre Örjan, härligt!! Vi har bara ett liv (vad vi vet iallfall) och det måste vi göra det bästa av,,,jag håller på dig,,kämpa på!!! Kram

  9. loppan  •  Mar 14, 2009 @0:17

    hoppas hoppas såååå du blir bättre…UTAN att operera bort ryggen..
    kram

Leave a Reply