Äventyraren Örjan

Funderingar, resor

Det handlar nog inte om att man uppnår en viss grad av mognad. Nej, snarare handlar det om bekvämlighet. Lathet. En dag vaknar man bara upp och inser att man inte längre brinner för äventyrsresor längre. Man vill inte bestiga berg, dyka efter vrak, hoppa bungyjump eller vandra planlöst i en djungel och sova under bar himmel. Forsränning? Nej tack!
     När jag reser numera består äventyren av att t.ex. provdricka det lokala vattnet, åka taxi utan bälte, beställa in kyckling redan första dagen. Kanske bada även om jag nyss ätit. Inte i förväg kolla vad mina mobilsamtal till Sverige kommer att kosta. Strunta i att kolla bagagehyllan och stolsfickan en extra gång efter kvarglömda persedlar. Det är spänning det. Det är äventyr för mig. Äventyraren Örjan!

Det första man måste göra när man landat i ett nytt land är att meddela sin mamma att man kommit fram. Annars kan hon inte sova. Hon tror alltså fortfarande att när hennes 37-årige son åker utomlands så är det flygresan som är det farliga momentet. Inte den lokala trafiken. Inte alkoholen eller solen. Inte risken att bli rånad eller sugas ut i en undervattensström. Nej, klarar man bara flygningen så är allt lugnt. Lika bra att låta henne fortsätta tro det. Vet inte om hon är redo för sanningen.
     Sen är det såklart underbart att ha människor kring sig som bryr sig. Så, tack mamma.

Sömnen är tillbaka på vardagsnivå igen – alltså nästan obefintlig. Åter ligger jag bredvid min sovande fru och sparkar med benen, svettas och med hundra olika och konstiga tankar som snurrar simultant i huvudet. Tur att det finns sömnmedicin.

P.S. Jag tog av mig bältet innan planet stod helt stilla! Äventyrare? Såklart! D.S.

2 Kommentarer

2 Comments

  1. Annika  •  Maj 12, 2009 @9:09

    HAHAHA

  2. Ann Nyström  •  Jun 1, 2009 @7:38

    Jag skrattar ihjäl mig!

Leave a Reply