Browsing the archives for the Kropp och hälsa category.


Svininfluensa

Kropp och hälsa

Om jag känner efter riktigt noga så känner jag mig nog inte helt kurrant. Lite snuvig, har ont i kroppen och nyser ofta. Som hobby-hypokondriker söker man såklart alla tecken på att man dragit på sig svininfluensan. Ju mer jag tänker på det, ju troligare är det att jag stötte ihop med någon förkyld mexican på Arlanda sist. Blir jag sveriges första bekräftade fall av pandemin? Bör jag beställa hem Tamiflu? Antagligen inte!

Är jag helt ärlig så är jag inte alls sjuk. I alla fall inte på det sättet. Kroppen är visserligen helt kass och psyket en krigszon, men annars så mår jag bra. Lite trött eftersom jag inte kunnat sova de senaste nätterna, men frisk är jag nog.

Sex snusar och lika många muggar kaffe. Det är vad jag fått i mig hittills idag. Måste ta tag i mina kostvanor. Borde egentligen inte vara så svårt. Det jobbiga är nog att komma igång. Önskar mig ett par mindre badbyxor till sommaren, så jag kan inte vänta för länge. Vilken dag som helst nu måste jag börja. Kanske inte just idag men, vilken dag som helst…
     Läste att bantningspillret Alli ska börja säljas receptfritt på Apoteket. Det ska jag prova! Äntligen något jag inte provat i kampen mot min övervikt. Lika bra att beställa ny garderob direkt.

 
6 Kommentarer

Omvänd viktminskning

Kropp och hälsa, resor

Hur kommer det sig att jag sover så mycket bättre under mina utlandsresor? Vad beror det på att jag somnar snabbt och sover som ett litet barn. Låt gå för ett snarkande litet barn men ändå. Visst dricker jag betydligt mindre kaffe utomlands, men kan det verkligen ha så stor påverkan.
     Klimatet? Då borde jag ha en bättre sömn på sommaren än på vintern även hemma i Sverige. Det har jag inte vad jag vet.
     Närheten till havet? Vad jag kan minnas så har jag legat vaken många nätter på samtliga av sveriges kuster. Nej lösningen måste stå att finna någon annanstans.
     Beror det på att jag är skild från min dator – har jag kanske en ovanlig strålningsallergi som endast påverkar sömnen? Hur provar man det? Ger sig själv datorförbud en vecka och kollar om man sover bättre? Har svårt att se det framför mig. Kanske ta med sig laptopen på nästa charter och kolla om jag sover sämre. Låter som en dålig idé.
     Kan det jämna och stadiga intaget av alkohol på semestern vara ängeln i dramat? Verkar konstigt. Om jag dricker här hemma så somnar jag visserligen lättare, men vaknar desto mindre utvilad. 
     Antagligen är det så att demonerna och tankarna som gör allt för att hålla mig vaken stannar kvar i Sverige. Jag lämnar dem bakom mig. En vecka då och då sover vi i separata sovrum. Jag vet att de väntar på att jag ska komma hem igen. Redo att flytta in i mitt huvud så fort jag lägger mig i min egen säng. Snurrigare och mer ångestladdade än tidigare angriper de mig direkt vid hemkomsten. ”Här ska ingen sova! Försök så fär du se!”

Här hemma i vardagen äter jag två gånger per dygn och bajsar en. På solresor äter jag tre gånger per dygn och bajsar sex. Jag borde rimligtvis få ur mig mer än jag stoppar i mig. Eller hur? En given viktminskning. Lägg till detta all extra motion som automatiskt kommer med en nu destination att utforska. Alla dessa promenader mellan rummet, stranden, poolen och baren. En given viktminskning.
     Döm då om min förvåning när jag kommer hem och ser att vågen visar en viktökning på fyra kilo. Fyra kilo UPP! Hur gick det till? Vad hände?
     Om överskottsfettet inte kan förbrännas genom korta promenader. Inte kan försvinna ut den naturliga vägen. Inte kan försvinna med fettabsorberande preparat (Liposinol). Då återstår bara en fettsugning. Just nu verkar det vara det enda rimliga alternativet om jag vill bli av med min stora gubbmage.

Blir kanske nästa semester en kombinerad sol- och fettsugningsresa?

Kan man skrapa fram sin drömresa?

Kan man skrapa fram sin drömresa?

5 Kommentarer

Sömn i utlandet

Kropp och hälsa, resor

Så var man tillbaka efter en veckas charter i solen och värmen. Hemkomsten bestod inte alls av lika mycket blandade känslor som vanligt. För varje gång jag åker söderut känns det allt mer som om jag skulle vilja stanna kvar. Allt mindre viktigt att komma hem igen. Jag skulle lätt kunna anpassa mig till ett liv i en varmt turistort. Ett liv bland glada semesterfirande nordbor. Alla är ju glada på sin semester.

Jag skulle vilja passa på att tacka min hårt arbetande lever. Trots att den har nedsatt effektivitet har den utfört ett strålande jobb den gångna veckan. Blodprover och ultraljud har visat att min lever inte fungerar fullt ut som den borde. Jag ska därför ta det väldigt försiktigt med alkohol. Trots detta levererar organet varje gång. Den fortsätter att rena mitt blod från etanol och läkemedel. Som en gammal Amason som gjort sitt, men ändå startar varje gång.
     Tusen tack för din outtröttliga insats. I owe you one!

Som vanligt sover jag fantastiskt bra när jag är på resande fot. En sömntablett första natten innan jag kommit in i semesterrytmen, men resterande nätter somnade jag som ett litet barn så fort huvudet nuddade kudden. Konstigt men skönt att de nattliga demonerna tycks stanna kvar hemma i Sverige. Spöken utan giltiga pass? Eller är kanske min hemmasäng placerad tvärtemot några kinesiska Feng Shui-regler jag inte känner till.
     Såklart ingen regel utan undantag. En kväll mitt i veckan kände jag att jag skulle få svårt att somna. Jag hade lagt mig tidigt. Innan tolv. Låg och softade en halvtimme innan jag tog mitt förnuft till fånga och svalde ett piller. Innan jag åter kröp ned under lakanet kollade jag vad klockan var. Strax före sju! Jag hade alltså sovit hela natten utan att märka det. Perfekt att gå till frukostbuffén med en nysvald sömntablett i magen.

Dags att börja planera inför nästa resa. Nästa möjlighet att sova som en vanlig människa.

2 Kommentarer

T minus two

Kropp och hälsa, Personligt

Med två dagar kvar till vårens semestertripp börjar det så smått bli bråttom att uppdatera sommargarderoben. Eftersom vi åker först på natten mellan måndag och tisdag så har jag givetvis skjutit på shoppingen till i morgon måndag. Man handlar ju bäst under press. Eller…?
     Min förhoppning att gå ned i vikt lagom till charterresan ha gått om intet. Liposinolkuren gjorde varken till eller från, och mina matvanor är tyvärr oförändrade. Trodde det var möjligt att sluta med nattmaten, men ack vad jag bedrog mig. Det är betydligt lättare att hitta snygga badbyxor om man inte tvingas begränsa sig det fåtal shorts som finns i XXXL-hyllan.
     Inte för stor för att bada, men för stor för att bada snyggt.

Har de senaste nätterna försökt sova utan sömntabletter. Det har gått illa. Riktigt illa. Framåt morgonen har jag gett upp och tagit mitt piller, vilket resulterat i att jag somnat allför sent och fått stora problem att ta mig upp på förmiddagarna. Inget bra byte. Jag ligger alltså och snurrar i sängen de timmar familjen sover, och sover när de är vakna. Illa. Vore bättre att göra något produktivt under natten om man ändå ska vara vaken.
     Tyvärr är jag inte pigg vid den tiden – bara vaken. Jag orkar varken läsa eller spela onlinepoker. Ögonen bränner och koncentrationen är i botten. Men så fort jag släcker och blundar kommer de nattliga demonerna och gör allt för att jag inte ska somna. Tankarna som snurrar i huvudet blir konstigare och konstigare. Benen mer och mer rastlösa. Jag blir mer och mer frustrerad. Tröttare och tröttare.
     Ska återgå till att ta sömnmedicinen tidigare på natten i ett försök att få dygnet att överensstämma med familjens rytm. Skulle vara skönt att någon gång i framtiden kunna somna och sova som vanligt folk. Vanligt sovande folk.

Min laptop kommer inte följa med på resan, men jag gissar att det finns uppkopplade datorer att tillgå på hotellet. Jag kommer kolla bloggen och posta efter behov. Förmodligen kommer veckan bli händelserik nog att skriva om.

Bara två dagar kvar. T minus two! Solen och värmen väntar.

Kram på er!

1 Kommentar

Avdomnad

Kropp och hälsa

I tidigare inlägg har jag nämnt att min ben brukar domna bort ibland. Detta gäller då i första hand baksidan av låren. Min gissning då har varit att det hänger samman med min ischias. Det tor jag fortfarande. Om jag nu har ischias – annars vete fan. På senare tid har dock min högra arm börjat domna bort. Jag känner igen känslan. Jag har haft den förut. För ungefär elva år sedan.

Efter en motorcykelolycka i slutet av 90-talet slutade min ena arm att fungera. Några nerver hade fått en smäll och ville inte längre vara med. Det började som en outhärdlig smärta i överarmen. Dygnet kretsade kring medicinutdelningen och de lindrande sprutor jag fick var fjärde timme. Jag sov inte. Jag låg bara och vred mig, gnydde och tittade på klockan. Tre och en halv timme kvar. Tre timmar kvar… Armen låg under tiden som en orörlig död kroppsdel som jag var oförmögen att använda.
Två super-duper-nervexperter kallades in och gjorde en grundlig undersökning. Efter avklarat förvärv kom de in till mig på salen och berättade (som om det gällde huruvida jag ville ha kaffe eller te) att: ”Du är lam i armen och den kommer alltid förbli lam. Det finns inget vi kan göra. Hej då.” Med kroppen redan i uselt skick och psyket på sparlåga innebar såklart beskedet extra nedstämdhet och uppgivenhet.

Någon månad senare var experterna bevisade fel då jag åter kunde röra min arm. Det dröjde inte länge till innan jag hade återfått full rörlighet, funktionalitet och styrka i armen. Vägen dit var dock enormt jobbig. Framförallt psykiskt. Om de i alla fall gett mig ett litet hopp att hålla mig fast i. Ett lyckligt slut på en ansträngande period. Expertjävlar!

Det här var hur som helst elva år sedan. Jag tror inte domningen av min arm nuförtiden har något med den gamla lama armen att göra. Men jag kan inte låta bli att ibland fundera i de banorna. Tänk om det kommer tillbaka…

3 Kommentarer

Smärtfri fredag

Kropp och hälsa

Fredag kväll och jag hoppas på att gå och lägga mig smärtfri inatt. Det är inte så svårt som man kan tro. Världens bästa receptfria värkmedicin är ju som bekant alkohol. Det kan få den mest krämpfyllde att börja dansa. Tyvärr har alkohol en hel del negativa biverkningar, men man får ta det goda med det onda.

Trevlig helg!

Kommentera

Vart gick John Blund?

Kropp och hälsa

Nu är den tillbaka. Sömnlösheten. Efter en period av relativt bra nattsömn ligger jag åter och snurrar och sparkar alla dygnets mörka timmar. Uttråkad. Svettig. Vaken.
    Igår gick jag och lade mig redan klockan 21. Kollade på TV till 23, läste till 01, låg vaken till 03 då jag var tvungen att gå upp och äta falukorvssmörgåsar och dricka Oboy. Nytt försök i sängen. Låg till 05 då toalettbehoven alltför tydligt trängde sig på. Nästa vakenpass varade ungefär till klockan 07 då jag slutligen somnade. Synd att väckarklockan vaknar just då…
    Om man inte kan sova med sömnpiller – vad återstår då? Kognitiv sömnterapi kanske.

Jag har nästan helt slutat med smärtstillande medicin. Det är egentligen ingen större skillnad. Jag rör mig mer då jag äter piller och får därför ändå lika ont i slutänden – kanske lite mer uträttat bara. Same shit.
    Vissa aktiviteter är jobbigast för foten, andra för ryggen. En tredje kategori är jobbigt för båda rygg och fot. Till trean hör – håll i er nu – diskning! Ja, jag vet. Det låter som världens sämsta ursäkt. Men faktum är att den lätt framåtböjda ställning man intar vid handdisk är oerhört påfrestande för en gammal trasig kropp som min. Låter det som en undanflykt? Bara till hälften faktiskt. Det är oftast jag som sköter disken här hemma, men sen gnäller jag också konstant…

Nu ska jag surfa runt och kolla vilka sjukdomar som passar in på mig och mina symptom. Internet är ju som bekant en ovärderlig källa till information för oss hobby-hypokondriker. Sen då? Jo, jag ska faktiskt gå och diska…

2 Kommentarer

Flera bollar i luften

Bokprojekt, Kropp och hälsa

Jag fick idag ett meddelande från en läsare av min blogg. Han/hon undrade om mitt bokprojekt är istället för min blogg. Jag kan försäkra vederbörande om att jag inte alls har för avsikt att sluta blogga. Flera bollar och allt det där… Jag kommer fortsätta att klaga på min tillvaro så länge det finns något att vara missnöjd över. Ju sämre jag mår, desto mer kommer jag skriva. Jag tackar hursom helst denne någon för visat intresse. Det känns bra att ni bryr er. Den anonyme brevskrivaren avslutade sitt meddelande med följande tänkvärda ord: ”Du är som bäst när du mår som sämst!” Om det syftar på mig och min blogg eller om det är en allmän observation vet jag inte. Jag hoppas på det förra…

Svenska skrivregler.

Svenska skrivregler.

Språkriktighetsboken

Språk-riktighet.

Det är inte säkert (eller ens troligt) att det någonsin blir en färdig bok. Dock känns det roligt att ha ett litet sidoprojekt att försöka lägga energi på. Om jag dessutom kan utveckas språkmässigt på köpet så är det en trevlig bonus. Det är aldrig för sent att lära sig – och man lär ju så länge man lever.

Jag måste också ta tag i min övervikt igen. Jag hade ju tyvärr ingen större framgång med det fettreducerande preparatet Liposinol. Vet inte om dom inte fungerade eller om jag helt enkelt gav tabletterna för kort tid. Det vore ju skönt att tappa några överskottskilon innan sommaren. Bli en lite smalare tjockis. Lagom tjock!

1 Kommentar

Förkyld

Kropp och hälsa
Snoret rinner och jag nyser.
Svetten rinner och jag fryser.

Vi hörs när jag orkar skriva något vettigt.

Kommentera

Botten är nådd

Kropp och hälsa

Igår nådde jag botten. Tror jag. Hoppas jag. En lokal botten – alltså inte det lägsta någonsin. Förhoppningsvis vänder det uppåt nu. Det måste göra det. Jag hade så ont att jag knappt kunde stå upp. Foten höll inte att gå på. Ryggvärken strålade ned i låren så att jag inte kunde lyfta benen. Jag gick som när man som barn vaggade fram och låtsades att man hade träben. Kul då, jobbigt nu.

Jag proppade mig så full med olika värktabletter att jag inte kunde ta mig för någonting. En och en halv dos av allt jag hade. Extra allt! Sluddrig och oengagerad med tårar i ögonen. Obehaglig och ovan känsla. Framförallt obehaglig. Det är nu dags att göra något drastiskt. Välja en ny färdväg. En väg med färre mediciner. Jag orkar inte gå som ett pillerfyllo. Ett pillerfyllo som ändå har ont. Mitt nya liv börjar NU!

Alltså. Beställa en tid hos en ortoped som kan ge mig en kortisonspruta i foten. Sen få tag i någon duktig läkare som kan kolla vad som är fel på ryggen och eventuellt behandla den på ett gynnsamt sätt. Jag får väl operera bort den i värsta fall. Nästa steg blir att övertyga mig själv om att en psykolog kanske kan hjälpa mig med mina sömnproblem. Sen då? En dietist? Varför inte, när jag ändå är igång. Bara han/hon inte föreslår ändringar i min kost…

Med lite nyvunnen insikt ska jag angripa problemen redan imorgon. Jag ska ringa runt och försöka boka några läkarbesök. Nu är det allvar. Alternativet är ohållbart.

9 Kommentarer
« Äldre inlägg