Om jag känner efter riktigt noga så känner jag mig nog inte helt kurrant. Lite snuvig, har ont i kroppen och nyser ofta. Som hobby-hypokondriker söker man såklart alla tecken på att man dragit på sig svininfluensan. Ju mer jag tänker på det, ju troligare är det att jag stötte ihop med någon förkyld mexican på Arlanda sist. Blir jag sveriges första bekräftade fall av pandemin? Bör jag beställa hem Tamiflu? Antagligen inte!

Är jag helt ärlig så är jag inte alls sjuk. I alla fall inte på det sättet. Kroppen är visserligen helt kass och psyket en krigszon, men annars så mår jag bra. Lite trött eftersom jag inte kunnat sova de senaste nätterna, men frisk är jag nog.

Sex snusar och lika många muggar kaffe. Det är vad jag fått i mig hittills idag. Måste ta tag i mina kostvanor. Borde egentligen inte vara så svårt. Det jobbiga är nog att komma igång. Önskar mig ett par mindre badbyxor till sommaren, så jag kan inte vänta för länge. Vilken dag som helst nu måste jag börja. Kanske inte just idag men, vilken dag som helst…
     Läste att bantningspillret Alli ska börja säljas receptfritt på Apoteket. Det ska jag prova! Äntligen något jag inte provat i kampen mot min övervikt. Lika bra att beställa ny garderob direkt.

Hur kommer det sig att jag sover så mycket bättre under mina utlandsresor? Vad beror det på att jag somnar snabbt och sover som ett litet barn. Låt gå för ett snarkande litet barn men ändå. Visst dricker jag betydligt mindre kaffe utomlands, men kan det verkligen ha så stor påverkan.
     Klimatet? Då borde jag ha en bättre sömn på sommaren än på vintern även hemma i Sverige. Det har jag inte vad jag vet.
     Närheten till havet? Vad jag kan minnas så har jag legat vaken många nätter på samtliga av sveriges kuster. Nej lösningen måste stå att finna någon annanstans.
     Beror det på att jag är skild från min dator – har jag kanske en ovanlig strålningsallergi som endast påverkar sömnen? Hur provar man det? Ger sig själv datorförbud en vecka och kollar om man sover bättre? Har svårt att se det framför mig. Kanske ta med sig laptopen på nästa charter och kolla om jag sover sämre. Låter som en dålig idé.
     Kan det jämna och stadiga intaget av alkohol på semestern vara ängeln i dramat? Verkar konstigt. Om jag dricker här hemma så somnar jag visserligen lättare, men vaknar desto mindre utvilad. 
     Antagligen är det så att demonerna och tankarna som gör allt för att hålla mig vaken stannar kvar i Sverige. Jag lämnar dem bakom mig. En vecka då och då sover vi i separata sovrum. Jag vet att de väntar på att jag ska komma hem igen. Redo att flytta in i mitt huvud så fort jag lägger mig i min egen säng. Snurrigare och mer ångestladdade än tidigare angriper de mig direkt vid hemkomsten. ”Här ska ingen sova! Försök så fär du se!”

Här hemma i vardagen äter jag två gånger per dygn och bajsar en. På solresor äter jag tre gånger per dygn och bajsar sex. Jag borde rimligtvis få ur mig mer än jag stoppar i mig. Eller hur? En given viktminskning. Lägg till detta all extra motion som automatiskt kommer med en nu destination att utforska. Alla dessa promenader mellan rummet, stranden, poolen och baren. En given viktminskning.
     Döm då om min förvåning när jag kommer hem och ser att vågen visar en viktökning på fyra kilo. Fyra kilo UPP! Hur gick det till? Vad hände?
     Om överskottsfettet inte kan förbrännas genom korta promenader. Inte kan försvinna ut den naturliga vägen. Inte kan försvinna med fettabsorberande preparat (Liposinol). Då återstår bara en fettsugning. Just nu verkar det vara det enda rimliga alternativet om jag vill bli av med min stora gubbmage.

Blir kanske nästa semester en kombinerad sol- och fettsugningsresa?

Kan man skrapa fram sin drömresa?

Jag fick idag ett meddelande från en läsare av min blogg. Han/hon undrade om mitt bokprojekt är istället för min blogg. Jag kan försäkra vederbörande om att jag inte alls har för avsikt att sluta blogga. Flera bollar och allt det där… Jag kommer fortsätta att klaga på min tillvaro så länge det finns något att vara missnöjd över. Ju sämre jag mår, desto mer kommer jag skriva. Jag tackar hursom helst denne någon för visat intresse. Det känns bra att ni bryr er. Den anonyme brevskrivaren avslutade sitt meddelande med följande tänkvärda ord: ”Du är som bäst när du mår som sämst!” Om det syftar på mig och min blogg eller om det är en allmän observation vet jag inte. Jag hoppas på det förra…

Svenska skrivregler.

Språk-riktighet.

Det är inte säkert (eller ens troligt) att det någonsin blir en färdig bok. Dock känns det roligt att ha ett litet sidoprojekt att försöka lägga energi på. Om jag dessutom kan utveckas språkmässigt på köpet så är det en trevlig bonus. Det är aldrig för sent att lära sig – och man lär ju så länge man lever.

Jag måste också ta tag i min övervikt igen. Jag hade ju tyvärr ingen större framgång med det fettreducerande preparatet Liposinol. Vet inte om dom inte fungerade eller om jag helt enkelt gav tabletterna för kort tid. Det vore ju skönt att tappa några överskottskilon innan sommaren. Bli en lite smalare tjockis. Lagom tjock!

Aj fan! Vaknade med värk i hela kroppen. Inte konstigt efter gårdagens slit och släp. Hade tänkt fortsätta med städning och rumsbyte idag men det kommer kräva stora doser smärtstillande. Jaja, det får bli ännu en natt utan sömn. Ännu en dag med klåda och svettningar. Ännu en dag med en urinblåsa som hos en gammal gubbe. Jaja, ännu ett våroffer.

Min fru och jag har en av våra sällsynta barnfria nätter på gång. Vore synd att vara fullproppad med värktabletter då. Medicinen tar ju inte bara bort smärta – även njutning. Man fungerar helt enkelt inte så bra i samkväm… För bortdomnad för ett fuck.

Passade på att ställa mig på vågen innan den städades bort. Glädjande är att jag inte gått upp i vikt. Mindre glädjande är att jag inte gått ned i vikt. Allt i livet tycks gå upp och ned utom vikten som är konstant. Jämntjock i livets berg och dalbana. Kanske enda sättet att sänka sitt BMI (Body Mass Index) är att försöka bli längre… Å andra sidan så har världens starkaste man – numera deltagare i Let’s Dance – Magnus Samuelsson ett BMI på över 37 och han är fan inte fet.

Lite mer städning, sen tar jag helg. Fredag med TV, god mat och kanske några öl. Vill inte bli för full för ett fuck!

Trevlig helg!

Äntligen en veckas vila. Kan man ju tro! Min dotter är ledig från skolan hela veckan. Detta innebär att jag är ledig från hämtning och lämning. Kan man ju tro. Det visade sig att hela lovet är späckat med diverse aktiviteter som ingalunda är på gångavstånd för en åttaåring. Kul för henne. Är hon glad blir jag glad så…

Jag har ätit upp första omgången viktminskningspiller (liposinol) utan positiva resultat. Övervikten är konstant. Prövotiden är antagligen för kort för att kunna dra några slutsatser, men jag hade nog hoppats på ett tydligare resultat. Liposinol är ett fettreducerande preparat som fungerar(?) genom att det suger upp en del av fettet i födan som då hamnar i avföringen istället för runt midjan. Nästa test får bli fettförbrännande och kolhydratblockerande medel. Motion? Nej tack!

Jag måste nog även ändra mina mat(o)vanor. Jag äter en till två gånger per dag. Första maten intar jag strax före Bolibompa tillsammans med resten av familjen. Efter det blir det eventuellt en tur i kylskåpet någon gång mellan två och 5 på natten. Inte optimalt! Inte bra alls. Under förmiddagarna intar jag endast kaffe, snus och mediciner. Inte heller bra.

Mitt psyke känns för tillfället ganska stabilt. Ångesten är under kontroll. Sömnen infinner sig tack vare piller varje natt. Önskar att jag kunde dämpa håglösheten också. Önskar att jag åter kunde få ett sug efter att få saker gjorda. Jag är trött på att skjuta allt framför mig. Trött, men inte tillräckligt trött för en förändring. Eller för trött för att ändra. Så trött…

Jag tackar för den feedback jag fått på min blogg. Det värmer. Tack!

Läste nyligen en av professor Leif GW Perssons krönikor i Expressen (länk) om hur han överkonsumerar sprit under sommaren och hösten för att tysta rösterna i sitt huvud. Dessutom frossar han i mat under dessa perioder. Jag dömmer ingen. Absolut inte professor Persson. Fantastiskt om metoden fungerar för honom. Grattis GW! Otur att jag inte kan göra samma sak. Eller kankse är det tur. Jag tor inte jag skulle klara av att gå in i dom nyktra och nyttiga perioder. Det kräver nog betydligt mer mental styrka än jag äger.

Nu är det förvisso inte så att jag hör röster i huvudet (än), så våra problem kanske inte är jämförbara. Jag vet dock att jag somnar lättare om jag är full och mätt, så sprit och mat är hur som helst ett fungerande recept. Då jag vantrivs med min nuvarande övervikt, och då jag blir alltför sjuk dagen efter en fylla, så är det i alla fall inget jag kan använda mig av dagligen. Det är därför jag tämjer mina demoner med sömnmedicin.

Jag har ätit sömnpiller kontinuerligt under flera år. Det har hittills inte varit några problem att få mina läkare att skriva ut nya recept. Om man läser på FASS.se ser man dock att: ”Behandlingstiden varierar vanligen från några dagar och upp till två veckor, med ett maximum på fyra veckor, inklusive utsättningsprocessen.”. Jag har alltså ätit medicinen minst 40 gånger så länge som maximal behandlingstid, utan att någon egentligen undrat varför jag inte kan sova. Antar att det säger minst lika mycket om svensk psykvård som om mig…

Nu ska jag rota runt på nätet efter några bra filmer som kan hålla mig och mina nattliga demoner sällskap några timmar. Till slut är vi ändå ensamma – jag, mina rastlösa ben, svettningarna och de sjuka funderingarna som snurrar i mitt trötta huvud.

Sov gott! Det är ni värda.

Japp, nu börjar det. Första gången som det är på riktigt. På allvar. Jag lovar. Jag tänker gå ned i vikt. Så, då var det sagt. Visst ska jag lära mig spanska, nån gång. Visst ska jag lära mig spela piano, nån gång. Men gå ned i vikt – det ska jag göra nu… eller snart i alla fall.

Jag vill helst lyckas i min viktnedgång utan motion och utan ändrade matvanor. Svårt, jag vet. Men en desto större utmaning. Motion går bort för att det… hmm… jag är helt enkelt inte gjord för hårda fysiska aktiviteter. Matvanorna är ju svåra att ändra då man lever i en familj. Jag vill ju inte tvinga dom övriga att bryta sitt mönster bara för att jag är överviktig. Dessutom tycker jag min nuvarande kost är god.

Det som återstår är alltså någon form av plastiskkirurgiskt ingrepp, alternativt medicinering. Då en operation inte ligger ekonomiskt rätt i tiden just nu har jag bara piller kvar att välja på. Då så, bara att hitta rätt bland alla tusentals viktminskningspreparat och ta steget ut i det nya lättare livet.

Har förstås börjat kolla runt en del på nätet. Många pillerhandlare är stora i sina löften och framgången är i princip given redan efter någon dag. Dock innehåller ofta det finstilta krav på motion och smal-diet för att medlet ska hjälpa… Jo, men då behöver jag ju egentligen inte deras produkt.

Eventuella resultat (positiva som negativa) kommer löpande postas här i bloggen. Så välkomna att följa min kamp mot mina viktdemoner.

Har sovit som en stock de senaste nätterna. Givetvis med hjälp av sömntabletter, men ändå… Känner mig dock aldrig utvilad. Vet inte hur det kommer sig. Kanske är det så det ska vara…