Med två dagar kvar till vårens semestertripp börjar det så smått bli bråttom att uppdatera sommargarderoben. Eftersom vi åker först på natten mellan måndag och tisdag så har jag givetvis skjutit på shoppingen till i morgon måndag. Man handlar ju bäst under press. Eller…?
     Min förhoppning att gå ned i vikt lagom till charterresan ha gått om intet. Liposinolkuren gjorde varken till eller från, och mina matvanor är tyvärr oförändrade. Trodde det var möjligt att sluta med nattmaten, men ack vad jag bedrog mig. Det är betydligt lättare att hitta snygga badbyxor om man inte tvingas begränsa sig det fåtal shorts som finns i XXXL-hyllan.
     Inte för stor för att bada, men för stor för att bada snyggt.

Har de senaste nätterna försökt sova utan sömntabletter. Det har gått illa. Riktigt illa. Framåt morgonen har jag gett upp och tagit mitt piller, vilket resulterat i att jag somnat allför sent och fått stora problem att ta mig upp på förmiddagarna. Inget bra byte. Jag ligger alltså och snurrar i sängen de timmar familjen sover, och sover när de är vakna. Illa. Vore bättre att göra något produktivt under natten om man ändå ska vara vaken.
     Tyvärr är jag inte pigg vid den tiden – bara vaken. Jag orkar varken läsa eller spela onlinepoker. Ögonen bränner och koncentrationen är i botten. Men så fort jag släcker och blundar kommer de nattliga demonerna och gör allt för att jag inte ska somna. Tankarna som snurrar i huvudet blir konstigare och konstigare. Benen mer och mer rastlösa. Jag blir mer och mer frustrerad. Tröttare och tröttare.
     Ska återgå till att ta sömnmedicinen tidigare på natten i ett försök att få dygnet att överensstämma med familjens rytm. Skulle vara skönt att någon gång i framtiden kunna somna och sova som vanligt folk. Vanligt sovande folk.

Min laptop kommer inte följa med på resan, men jag gissar att det finns uppkopplade datorer att tillgå på hotellet. Jag kommer kolla bloggen och posta efter behov. Förmodligen kommer veckan bli händelserik nog att skriva om.

Bara två dagar kvar. T minus two! Solen och värmen väntar.

Kram på er!

Jag tror att jag lider av Restless Legs Syndrome (RLS). Rättare sagt, jag VET att jag lider av RLS. Speciellt nattetid. Jag har legat och sparkat under täcket i massor med år, men aldrig gjort den självklara kopplingen till det som på svenska benämns rastlösa ben. Jag ska inte påstå att mina sömnproblem enbart är ett resultat av krypningar och obehag i benen, men visst är det en faktor. En fet faktor. En stor fet faktor!

Nu när jag självdiagnositerat mig med en vanligt förekommande sjukdom känns tillvaron genast lite enklare. För det första delar man problemet med andra – upp till 10% av befolkningen enl. wikipedia. För det andra kanske man kan lindra symtomen genom ändrad livsstil –  eller mer troligt – genom medicinering. Vanliga orsaker till RLS är tydligen järnbrist, dopaminbrist eller graviditet. Jag kan nog utesluta järnbrist (baserat på min kost) och förmodligen även graviditet (baserat på bl.a. mitt kön). Nu återstår endast att leta dopaminer. Nån som har några till salu?

 
Susning.nu skriver att ”Dopamin är ett signalämne i hjärnan och ett av hjärnans ”glädjeämnen”. Det är dopaminet som gör att vi mår bra och ger oss lyckostunder i livet./…/” Att fylla på med mer dopamin skulle alltså kunna göra mig både gladare och mindre trött. Vilken jävla vinst! Win-win. Hoppas bara att det är så enkelt. Men varför skulle det vara så…?

Man kan även läsa att det kan finnas kopplingar mellan RLS och ADHD (källa: Internet). Medan det första eventuellt kan förklara mina sömnbesvär skulle det andra kunna förklara en hel del annat…

Är jag ett bokstavsbarn nu? Ett vuxet bokstavsbarn? En bokstavsvuxen?