Nu är den tillbaka. Sömnlösheten. Efter en period av relativt bra nattsömn ligger jag åter och snurrar och sparkar alla dygnets mörka timmar. Uttråkad. Svettig. Vaken.
    Igår gick jag och lade mig redan klockan 21. Kollade på TV till 23, läste till 01, låg vaken till 03 då jag var tvungen att gå upp och äta falukorvssmörgåsar och dricka Oboy. Nytt försök i sängen. Låg till 05 då toalettbehoven alltför tydligt trängde sig på. Nästa vakenpass varade ungefär till klockan 07 då jag slutligen somnade. Synd att väckarklockan vaknar just då…
    Om man inte kan sova med sömnpiller – vad återstår då? Kognitiv sömnterapi kanske.

Jag har nästan helt slutat med smärtstillande medicin. Det är egentligen ingen större skillnad. Jag rör mig mer då jag äter piller och får därför ändå lika ont i slutänden – kanske lite mer uträttat bara. Same shit.
    Vissa aktiviteter är jobbigast för foten, andra för ryggen. En tredje kategori är jobbigt för båda rygg och fot. Till trean hör – håll i er nu – diskning! Ja, jag vet. Det låter som världens sämsta ursäkt. Men faktum är att den lätt framåtböjda ställning man intar vid handdisk är oerhört påfrestande för en gammal trasig kropp som min. Låter det som en undanflykt? Bara till hälften faktiskt. Det är oftast jag som sköter disken här hemma, men sen gnäller jag också konstant…

Nu ska jag surfa runt och kolla vilka sjukdomar som passar in på mig och mina symptom. Internet är ju som bekant en ovärderlig källa till information för oss hobby-hypokondriker. Sen då? Jo, jag ska faktiskt gå och diska…

Jag bestämde mig nyligen för att försöka göra något vettigare av mina sömnlösa nätter. Ja, alltså vettigare än att titta på repriser av repriser på TV. Jag orkar dessutom inte spela nätpoker varje kväll. Jag bestämde mig således för att återuppta ett gammalt försök till att skriva en bok. Kanske inte en bok som kan säljas, men väl en som kan läsas.

Jag ägnade de två första dygnen som författare till att leta och prova olika författarverktyg. Det jag sökte var någon typ av projekthanteringsprogram där man kunde strukturera upp arbetet och ha en god överblick över kapitel, karaktärer, geografi, tid och så vidare. Såklart fanns det ingen som jag blev helt nöjd med. Såklart slutade sökandet med att jag återvände till min vanliga ordbehandlare. Såklart.

Ganska snart insåg jag att mina brister i det svenska skriftspråket var större än jag trodde. Större än jag mindes. Kan inte påminna mig att det var så här svårt att skriva sist jag försökte. Jag skrev, raderade, omformulerade och raderade igen. Det slutade med en tripp till en nätbokhandel där jag beställde ett par böcker om skrivregler och språkriktighet. Efter leverans av litteraturen har jag läst, läst och läst. Återigen har jag förstått hur intresserad jag egentligen är av det svenska språket. Intresserad av onödiga fakta som jag säkert inte kommer få användning av. Visst kan det vara kul att irritera folk på fester genom att leka språkpolis. Kul för mig – jobbigt för andra.

Med en ihärdig förkylning i kroppen har det varit mycket vila de senaste dagarna. Lite långtråkigt, men fantastiskt för kroppen. Jag har mindre ont än jag haft på länge. Faktum är att jag nog borde vila ännu mer. Ännu oftare. Ännu längre. Ju mindre jag rör mig, desto mer kan jag röra mig… Och tvärtom… Hmm…