
Jag har fortsatt att proppa i mig Tiparol för ryggvärken. Medicinen tar även död på mycket av min smärta i foten. Men som alltid finns det en baksida till allt. Inte bara känseln på ömma ställen minskar. Även läppar och tunga domnar en aning, så man sluddar lite när man pratar. Det låter som om man inte är nykter. Som under en fylla. En medicinfylla.
Tyvärr blir vardagen lidande då jag darrar, svettas och har svårare än vanligt att sova. Jag ska trappa ner på pillren under veckan. Allt bra har ett slut. Det kommer göra lite ondare igen, men jag kommer må bättre på andra plan. Visst är det kul att vara lite sluddrig en kortare period, men man ledsnar rätt snart. Ledsnar på medicinfyllan.
Sportlovet är över. Slut för den här gången. Slut för i år. Trots att min dotter hann göra massor av saker och hade en jättebra ledighet, skulle vi ha behövt en vecka till. Rättare sagt – jag skulle behövt en vecka till. En extra timme i sängen på morgonen och mindre tjat vid läggdags är värt mycket för mig. Jag är ju tyvärr väldigt bekväm av mig. Hmm, lat är nog en bättre beskrivning. Lat som en mask. En latmask.
Ikväll tänker jag skippa teven och istället plöja igenom någon bok. Vanligtvis läser jag inte förrän senare på natten men jag ska göra ett undantag. Kanske blir jag tröttare av en bok än av komedirepriser på teve. Kanske tröttnar spökena på att hålla mig vaken. Kanske jag kan sova utan sömnpiller inatt. Nej, såklart inte. Det vore för enkelt. Och livet är aldrig för enkelt.
