Det handlar nog inte om att man uppnår en viss grad av mognad. Nej, snarare handlar det om bekvämlighet. Lathet. En dag vaknar man bara upp och inser att man inte längre brinner för äventyrsresor längre. Man vill inte bestiga berg, dyka efter vrak, hoppa bungyjump eller vandra planlöst i en djungel och sova under bar himmel. Forsränning? Nej tack!
     När jag reser numera består äventyren av att t.ex. provdricka det lokala vattnet, åka taxi utan bälte, beställa in kyckling redan första dagen. Kanske bada även om jag nyss ätit. Inte i förväg kolla vad mina mobilsamtal till Sverige kommer att kosta. Strunta i att kolla bagagehyllan och stolsfickan en extra gång efter kvarglömda persedlar. Det är spänning det. Det är äventyr för mig. Äventyraren Örjan!

Det första man måste göra när man landat i ett nytt land är att meddela sin mamma att man kommit fram. Annars kan hon inte sova. Hon tror alltså fortfarande att när hennes 37-årige son åker utomlands så är det flygresan som är det farliga momentet. Inte den lokala trafiken. Inte alkoholen eller solen. Inte risken att bli rånad eller sugas ut i en undervattensström. Nej, klarar man bara flygningen så är allt lugnt. Lika bra att låta henne fortsätta tro det. Vet inte om hon är redo för sanningen.
     Sen är det såklart underbart att ha människor kring sig som bryr sig. Så, tack mamma.

Sömnen är tillbaka på vardagsnivå igen – alltså nästan obefintlig. Åter ligger jag bredvid min sovande fru och sparkar med benen, svettas och med hundra olika och konstiga tankar som snurrar simultant i huvudet. Tur att det finns sömnmedicin.

P.S. Jag tog av mig bältet innan planet stod helt stilla! Äventyrare? Såklart! D.S.

Hur kommer det sig att jag sover så mycket bättre under mina utlandsresor? Vad beror det på att jag somnar snabbt och sover som ett litet barn. Låt gå för ett snarkande litet barn men ändå. Visst dricker jag betydligt mindre kaffe utomlands, men kan det verkligen ha så stor påverkan.
     Klimatet? Då borde jag ha en bättre sömn på sommaren än på vintern även hemma i Sverige. Det har jag inte vad jag vet.
     Närheten till havet? Vad jag kan minnas så har jag legat vaken många nätter på samtliga av sveriges kuster. Nej lösningen måste stå att finna någon annanstans.
     Beror det på att jag är skild från min dator – har jag kanske en ovanlig strålningsallergi som endast påverkar sömnen? Hur provar man det? Ger sig själv datorförbud en vecka och kollar om man sover bättre? Har svårt att se det framför mig. Kanske ta med sig laptopen på nästa charter och kolla om jag sover sämre. Låter som en dålig idé.
     Kan det jämna och stadiga intaget av alkohol på semestern vara ängeln i dramat? Verkar konstigt. Om jag dricker här hemma så somnar jag visserligen lättare, men vaknar desto mindre utvilad. 
     Antagligen är det så att demonerna och tankarna som gör allt för att hålla mig vaken stannar kvar i Sverige. Jag lämnar dem bakom mig. En vecka då och då sover vi i separata sovrum. Jag vet att de väntar på att jag ska komma hem igen. Redo att flytta in i mitt huvud så fort jag lägger mig i min egen säng. Snurrigare och mer ångestladdade än tidigare angriper de mig direkt vid hemkomsten. ”Här ska ingen sova! Försök så fär du se!”

Här hemma i vardagen äter jag två gånger per dygn och bajsar en. På solresor äter jag tre gånger per dygn och bajsar sex. Jag borde rimligtvis få ur mig mer än jag stoppar i mig. Eller hur? En given viktminskning. Lägg till detta all extra motion som automatiskt kommer med en nu destination att utforska. Alla dessa promenader mellan rummet, stranden, poolen och baren. En given viktminskning.
     Döm då om min förvåning när jag kommer hem och ser att vågen visar en viktökning på fyra kilo. Fyra kilo UPP! Hur gick det till? Vad hände?
     Om överskottsfettet inte kan förbrännas genom korta promenader. Inte kan försvinna ut den naturliga vägen. Inte kan försvinna med fettabsorberande preparat (Liposinol). Då återstår bara en fettsugning. Just nu verkar det vara det enda rimliga alternativet om jag vill bli av med min stora gubbmage.

Blir kanske nästa semester en kombinerad sol- och fettsugningsresa?

Kan man skrapa fram sin drömresa?

Så var man tillbaka efter en veckas charter i solen och värmen. Hemkomsten bestod inte alls av lika mycket blandade känslor som vanligt. För varje gång jag åker söderut känns det allt mer som om jag skulle vilja stanna kvar. Allt mindre viktigt att komma hem igen. Jag skulle lätt kunna anpassa mig till ett liv i en varmt turistort. Ett liv bland glada semesterfirande nordbor. Alla är ju glada på sin semester.

Jag skulle vilja passa på att tacka min hårt arbetande lever. Trots att den har nedsatt effektivitet har den utfört ett strålande jobb den gångna veckan. Blodprover och ultraljud har visat att min lever inte fungerar fullt ut som den borde. Jag ska därför ta det väldigt försiktigt med alkohol. Trots detta levererar organet varje gång. Den fortsätter att rena mitt blod från etanol och läkemedel. Som en gammal Amason som gjort sitt, men ändå startar varje gång.
     Tusen tack för din outtröttliga insats. I owe you one!

Som vanligt sover jag fantastiskt bra när jag är på resande fot. En sömntablett första natten innan jag kommit in i semesterrytmen, men resterande nätter somnade jag som ett litet barn så fort huvudet nuddade kudden. Konstigt men skönt att de nattliga demonerna tycks stanna kvar hemma i Sverige. Spöken utan giltiga pass? Eller är kanske min hemmasäng placerad tvärtemot några kinesiska Feng Shui-regler jag inte känner till.
     Såklart ingen regel utan undantag. En kväll mitt i veckan kände jag att jag skulle få svårt att somna. Jag hade lagt mig tidigt. Innan tolv. Låg och softade en halvtimme innan jag tog mitt förnuft till fånga och svalde ett piller. Innan jag åter kröp ned under lakanet kollade jag vad klockan var. Strax före sju! Jag hade alltså sovit hela natten utan att märka det. Perfekt att gå till frukostbuffén med en nysvald sömntablett i magen.

Dags att börja planera inför nästa resa. Nästa möjlighet att sova som en vanlig människa.