Browsing the archives for the demoner tag.


Sömn i utlandet

Kropp och hälsa, resor

Så var man tillbaka efter en veckas charter i solen och värmen. Hemkomsten bestod inte alls av lika mycket blandade känslor som vanligt. För varje gång jag åker söderut känns det allt mer som om jag skulle vilja stanna kvar. Allt mindre viktigt att komma hem igen. Jag skulle lätt kunna anpassa mig till ett liv i en varmt turistort. Ett liv bland glada semesterfirande nordbor. Alla är ju glada på sin semester.

Jag skulle vilja passa på att tacka min hårt arbetande lever. Trots att den har nedsatt effektivitet har den utfört ett strålande jobb den gångna veckan. Blodprover och ultraljud har visat att min lever inte fungerar fullt ut som den borde. Jag ska därför ta det väldigt försiktigt med alkohol. Trots detta levererar organet varje gång. Den fortsätter att rena mitt blod från etanol och läkemedel. Som en gammal Amason som gjort sitt, men ändå startar varje gång.
     Tusen tack för din outtröttliga insats. I owe you one!

Som vanligt sover jag fantastiskt bra när jag är på resande fot. En sömntablett första natten innan jag kommit in i semesterrytmen, men resterande nätter somnade jag som ett litet barn så fort huvudet nuddade kudden. Konstigt men skönt att de nattliga demonerna tycks stanna kvar hemma i Sverige. Spöken utan giltiga pass? Eller är kanske min hemmasäng placerad tvärtemot några kinesiska Feng Shui-regler jag inte känner till.
     Såklart ingen regel utan undantag. En kväll mitt i veckan kände jag att jag skulle få svårt att somna. Jag hade lagt mig tidigt. Innan tolv. Låg och softade en halvtimme innan jag tog mitt förnuft till fånga och svalde ett piller. Innan jag åter kröp ned under lakanet kollade jag vad klockan var. Strax före sju! Jag hade alltså sovit hela natten utan att märka det. Perfekt att gå till frukostbuffén med en nysvald sömntablett i magen.

Dags att börja planera inför nästa resa. Nästa möjlighet att sova som en vanlig människa.

2 Kommentarer

T minus two

Kropp och hälsa, Personligt

Med två dagar kvar till vårens semestertripp börjar det så smått bli bråttom att uppdatera sommargarderoben. Eftersom vi åker först på natten mellan måndag och tisdag så har jag givetvis skjutit på shoppingen till i morgon måndag. Man handlar ju bäst under press. Eller…?
     Min förhoppning att gå ned i vikt lagom till charterresan ha gått om intet. Liposinolkuren gjorde varken till eller från, och mina matvanor är tyvärr oförändrade. Trodde det var möjligt att sluta med nattmaten, men ack vad jag bedrog mig. Det är betydligt lättare att hitta snygga badbyxor om man inte tvingas begränsa sig det fåtal shorts som finns i XXXL-hyllan.
     Inte för stor för att bada, men för stor för att bada snyggt.

Har de senaste nätterna försökt sova utan sömntabletter. Det har gått illa. Riktigt illa. Framåt morgonen har jag gett upp och tagit mitt piller, vilket resulterat i att jag somnat allför sent och fått stora problem att ta mig upp på förmiddagarna. Inget bra byte. Jag ligger alltså och snurrar i sängen de timmar familjen sover, och sover när de är vakna. Illa. Vore bättre att göra något produktivt under natten om man ändå ska vara vaken.
     Tyvärr är jag inte pigg vid den tiden – bara vaken. Jag orkar varken läsa eller spela onlinepoker. Ögonen bränner och koncentrationen är i botten. Men så fort jag släcker och blundar kommer de nattliga demonerna och gör allt för att jag inte ska somna. Tankarna som snurrar i huvudet blir konstigare och konstigare. Benen mer och mer rastlösa. Jag blir mer och mer frustrerad. Tröttare och tröttare.
     Ska återgå till att ta sömnmedicinen tidigare på natten i ett försök att få dygnet att överensstämma med familjens rytm. Skulle vara skönt att någon gång i framtiden kunna somna och sova som vanligt folk. Vanligt sovande folk.

Min laptop kommer inte följa med på resan, men jag gissar att det finns uppkopplade datorer att tillgå på hotellet. Jag kommer kolla bloggen och posta efter behov. Förmodligen kommer veckan bli händelserik nog att skriva om.

Bara två dagar kvar. T minus two! Solen och värmen väntar.

Kram på er!

1 Kommentar

To blog or not to blog

Personligt

Jag får ibland frågan varför jag bloggar om så personliga saker. Varför jag lämnar ut mig själv och mina demoner. Varför jag bloggar över huvud taget. Varför inte? Faktum är att om jag vore mer musikaliskt lagd så skulle jag säkert skriva musik om händelserna i mitt liv. Om jag vore begåvad med större tålamod skulle jag kanske skriva en bok istället. Men eftersom jag är som jag är så passar bloggformatet perfekt.

För det första fungerar det som terapi för mig själv. Om jag ska vara ärlig mot mina läsare tvingas jag vara ärlig mot mig själv. Jag tvingas ta mina problem på allvar. För att omvandla funderingar till ord krävs det att jag vänder och vrider på tankarna och tittat på dem från flera håll. Medvetenhet är första steget till läkning.

För det andra kanske någon där ute känner igen sig och sina problem. Även om jag inte kan bota någon genom att skriva i en blogg, så kanske det kan ge någon form av tröst att veta att man inte är ensam. Jag finner själv värme från de kommentarer jag fått från er läsare. Oavsett om ni är friska eller sjuka.

För det tredje! Jag vill bli läst. Jag vill bli ifrågasatt. Jag gillar när människor tycker. Dom behöver inte tycka som jag – bara dom tycker något. Om ni läsare lämnar min blogg med avsky, medlidande, irritation eller glädje spelar egentligen inte så stor roll. Bara ni inte lämnar den med likgiltighet. Tyck något. Då blir jag glad.

Jag vet att medlemmar i min familj läser min blogg. Jag vet att flera nära vänner läser min blogg. Det gör det hela både svårare och lättare. Svårare därför att det ofta är dom man vill gömma sina problem för. Lättare för att det är dom som måste få veta sanningen.

Nu vet ni varför jag bloggar. Varför mina texter är omusikaliska och självutlämnande. Varför jag kommer fortsätta blogga.

Kram på er allihopa!

9 Kommentarer

Bra och dåligt

Personligt

Hade en supertrevlig helg i sällskap av många goda vänner. Lite idrott (för dom andra), god mat, god dryck – allt som behövs för att må bra. Men såklart även allt som behövs för att må dåligt. Riktigt dåligt! Jag vaknade således på natten mellan lördag och söndag och befann mig i en trång etta utan kök. Ja, utan allt om man bortser från en kall galonmadrass. Hade man inte bakfylleångest innan så fick man det i alla fall då man insåg att man blivit omhändertagen av polisen. Bra jobbat Örjan! Oj, vad alla kommer att bli stolta nu.

Min trotsiga vana troget så hade jag kastat ned madrassen på golvet i ett tyst myteri. Det väckte en del irritation hos övermakten och fick mig att känna mig mindre förödmjukad… för en sekund eller två.

Det är märkligt att man kan förstöra en trevlig helg på ett sådant omoget sätt. Jag är ju trots all 37 år gammal och borde vid det här laget ha lärt mig ett och annat om min alkoholtålighet – eller snarare brist på densamma. Ständigt påminns man om sin egna brister. Det är i och för sig både bra och dåligt – men mest jobbigt.

Att påstå att jag mår bra just nu vore såklart att ljuga. Jag mår skit! Piss! Har tack och lov ett nyöppnat paket sömntabletter, och en bunt sköna ångestdämpande piller, men det får nog betecknas som konstgjord andning. Som vanligt. Medicinera sig tills man fungerar hyffsat, men aldrig rota i varför man mår dåligt. Sån är jag. Sån är Örjan. Både bra och dålig!

Tyvärr påverkar den här typen av hyss sömnen under alldeles för lång tid framåt. Det vet jag sedan tidigare. Till slut är det bortglömt, eller i alla fall utsuddat nog för att inte tränga på i huvudet varje natt. Tills dess är det bara att bita ihop. Äta sin sömntablett och bita ihop.

Fan att man aldrig lär sig!

11 Kommentarer

Psykfall

Personligt

Ständigt hör man talas om galningarna. Psykfallen. De som sökt psykiatrisk hjälp men inte fått någon. De som trots besök hos psyk-akuter och diverse terapimottagningar inte blivit tagna på allvar.

Kommer jag att bli en av dom? Kommer jag utveckla suicida tendenser eller kommer jag höra röster som tvingar mig att skada andra? En sak är i alla fall säker. Jag har sökt hjälp men inte fått annat än mediciner.

Denna blogg handlar ju om mig och mitt liv. Gammalt och nytt blandas med funderingar kring framtiden. Kanske blir jag ingen mördare. Kanske blir jag frisk av mig själv. Kanske får jag den hjälp jag behöver. Hur som helst så kommer den här bloggen lämna ett spår efter mig, Min kamp mot mina demoner nedskrivna och publicerade på nätet.

Jag vill poängtera att jag inte på något sätt känner mig farlig för vare sig mig själv eller min omgivning. Men då jag sett människor – till synes stabilare än jag – som tappat greppet om verkligheten, så känns det vettigt att nedtecknar min situation i förebyggande syfte.

Kommentera