Browsing the blog archives for januari, 2009.

Upp eller ned

Personligt

Vet inte om jag är i en mental upp- eller nedförsbacke för tillfället. Vet inte vilket jag föredrar. Uppförsbackar är jobbiga, men man vill heller inte att det ska gå nedåt – mot en ännu lägre botten. Hur som helst så är vikten konstant hög, humöret konstant dåligt och sömnen aningen bättre.

Skulle nog må bra av lite förändringar i vardagen. Kanske borde jag skaffa mig en hobby. Problemet är att jag har – och alltid har haft - svårt att intressera mig för något en längre tid. Jag brinner i början, men falnar ganska snart. Sen behövs såklart intressen för att ha en hobby. Jag vet ärligt talat inte vad jag är intresserad av. Är jag intresserad av något alls? Visst, jag fascineras av illegal handel och organiserad brottslighet – men det blir antagligen för påfrestande att ha det som fritidssysselsättning. I och för sig kunde jag börja med en en studieresa till Neapel för att fördjupa mig i ämnet.

Måste byta musik i mp3-spelaren innan jag lägger mig. Har provat allt. Precis allt. Men just nu känns ingen artist eller grupp riktigt bra. Jag provade till och med att lyssna på Celine Dion härom natten. Japp, ni läste rätt. Vad gör man inte för att hitta den perfekta sängpartnern? Jag har ju hört en del bra om den kanadensiska storsångerskan, men tyvärr levde hon inte upp till ens mina lågt satta förväntningar. En vacker och stark röst väger inte upp ointressanta texter och urtråkig musik. Det slutar väl med att jag laddar lurarna med någon gammal 80-talsrock som man lyssnat sig trött på för årtionden sedan.

Förresten, jag kan ha hittat en (till) förklaring till mitt dåliga psykiska och fysiska tillstånd. Mer om det nästa gång vi hörs.

4 Kommentarer

Sömnen har kommit

Kropp och hälsa

Vet inte vad som hänt de senaste dagarna. Jag har varit sjukligt trött och inte kunnat vara vaken några längre stunder i sträck. Jag sover inte djupt. Jag kanske kan kalla det slummer. Jag drömmer hela tiden och vaknar ofta och vet inte vad som är verkligt och vad som är dröm. Känns overkligt att sova så mycket då man är van att knappt sova alls. Lagom är tydligen för mycket begärt? Lagom är tydligen inget för mig!

Jag har tagit mina viktminskningspiller i tre dagar nu, men inte märkt nån skillnad. Hur lång tid tar det? Ska jag behöva vänta länge innan jag ser resultat? Hade hoppats att man skulle vara i topptrim vid det här laget. Kanske måste minska på nattmackor, gräddrätter och pizzor… Får väl se om det hänt något innan badbyxesäsongen drar igång.

Måsten erkänna att jag är lite låg för tillfället. Även enkla vardagssaker känns jobbiga. Jag har svårt att känna riktig glädje. Förhoppningsvis är jag i bättre psykisk balans imorgon, så jag kan skriva om något positivt för en gångs skull.

På återseende imorgon. Sov gott!

4 Kommentarer

Viktminskningspiller

Okategoriserade

I min jakt på lägre kroppsvikt har jag nu beslutat mig för att börja äta Liposinol – en fettblockerande tablett som även sägs dämpa aptiten. Även bra för att minska kolesterolvärdena i blodet. Låter superduper tycker jag. Kanon! Känner mig redan smalare.

I ett senare skede kan jag även tänka mig att kombinera Liposinol med preparat som Lepigen (fettförbrännare) och Reduxin (kolhydratblockerare). Motion kommer som vanligt inte ingå i projektet.

I går kväll tog jag min vanliga dos sömnmedicin ovanligt tidigt. Tänkte det kunde vara skönt att somna skapligt. Det gick ju såklart på tok! Knas! Fick gå upp och titta på tv några timmar istället. När jag sen fyllde på med ytterligare en sömndos vid fyrarycket så somnade jag såklart. Inga problem. Värre var det när jag skulle gå upp i morse. Helt väck! Som en avliden! Vägrade vakna. Well, nu är jag i alla fall vaken. Inte pigg, inte speciellt glad, men vaken.

Fredag idag. Det borde ju firas. Lutar åt ett parti poker hos någon kompis. En flaska sprit, en kortlek och ett gäng vänner. Det blir perfekt.

Skål vänner, och trevlig helg!

3 Kommentarer

I väntan på…

Personligt

Inte mycket har hänt de senaste dagarna. Min vikt är konstant, min sömn funkar skapligt och min vardag är trist. Viktproblemet ska jag ta hand om snarast. Det blir nya piller i hemapoteket redan till helgen skulle jag tro. Givetvis är detta ett långsiktigt projekt – kanske livslångt – men alla resor börjar med ett första steg.

Angående den tidigare nämnda jakten på dopamintillskott verkar jag tillfälligt ha gått in i en återvändsgränd. Tydligen kan inte substansen dopamin tillföras hursomhelst. Det tas helt enkelt inte upp av kroppen om man skulle äta eller injicera det. Jakten fortsätter således på något ämne (eller aktivitet) som ökar kroppens egen utsöndring av substansen.

Just nu har jag nästan för många ämnen som känns viktika att skriva om. Resultatet blir att inget hamnar på print. Tvärtemot min fiktiva hjälte Tony Soprano som anser att ett felaktigt beslut är bättre än inget beslut, väljer alltså jag obeslutsamhet. Var inte oroliga dock – förr eller senare lämnar jag ut hela mig själv här. Hela mig själv i all sin smuts och galenhet.

I lurarna i natt: Lutar nog åt Pink Floyds gamla live-platta Pulse från 1995. Ett musikaliskt mästerverk och ett bevis på att rösten inte är allt…

Vi hörs snart igen.

Kommentera

Det nya lättare livet

Kropp och hälsa

Japp, nu börjar det. Första gången som det är på riktigt. På allvar. Jag lovar. Jag tänker gå ned i vikt. Så, då var det sagt. Visst ska jag lära mig spanska, nån gång. Visst ska jag lära mig spela piano, nån gång. Men gå ned i vikt – det ska jag göra nu… eller snart i alla fall.

Jag vill helst lyckas i min viktnedgång utan motion och utan ändrade matvanor. Svårt, jag vet. Men en desto större utmaning. Motion går bort för att det… hmm… jag är helt enkelt inte gjord för hårda fysiska aktiviteter. Matvanorna är ju svåra att ändra då man lever i en familj. Jag vill ju inte tvinga dom övriga att bryta sitt mönster bara för att jag är överviktig. Dessutom tycker jag min nuvarande kost är god.

Det som återstår är alltså någon form av plastiskkirurgiskt ingrepp, alternativt medicinering. Då en operation inte ligger ekonomiskt rätt i tiden just nu har jag bara piller kvar att välja på. Då så, bara att hitta rätt bland alla tusentals viktminskningspreparat och ta steget ut i det nya lättare livet.

Har förstås börjat kolla runt en del på nätet. Många pillerhandlare är stora i sina löften och framgången är i princip given redan efter någon dag. Dock innehåller ofta det finstilta krav på motion och smal-diet för att medlet ska hjälpa… Jo, men då behöver jag ju egentligen inte deras produkt.

Eventuella resultat (positiva som negativa) kommer löpande postas här i bloggen. Så välkomna att följa min kamp mot mina viktdemoner.

Har sovit som en stock de senaste nätterna. Givetvis med hjälp av sömntabletter, men ändå… Känner mig dock aldrig utvilad. Vet inte hur det kommer sig. Kanske är det så det ska vara…

Kommentera

Rastlösa ben

Kropp och hälsa

Jag tror att jag lider av Restless Legs Syndrome (RLS). Rättare sagt, jag VET att jag lider av RLS. Speciellt nattetid. Jag har legat och sparkat under täcket i massor med år, men aldrig gjort den självklara kopplingen till det som på svenska benämns rastlösa ben. Jag ska inte påstå att mina sömnproblem enbart är ett resultat av krypningar och obehag i benen, men visst är det en faktor. En fet faktor. En stor fet faktor!

rls Nu när jag självdiagnositerat mig med en vanligt förekommande sjukdom känns tillvaron genast lite enklare. För det första delar man problemet med andra – upp till 10% av befolkningen enl. wikipedia. För det andra kanske man kan lindra symtomen genom ändrad livsstil –  eller mer troligt – genom medicinering. Vanliga orsaker till RLS är tydligen järnbrist, dopaminbrist eller graviditet. Jag kan nog utesluta järnbrist (baserat på min kost) och förmodligen även graviditet (baserat på bl.a. mitt kön). Nu återstår endast att leta dopaminer. Nån som har några till salu?

 
Susning.nu skriver att ”Dopamin är ett signalämne i hjärnan och ett av hjärnans ”glädjeämnen”. Det är dopaminet som gör att vi mår bra och ger oss lyckostunder i livet./…/” Att fylla på med mer dopamin skulle alltså kunna göra mig både gladare och mindre trött. Vilken jävla vinst! Win-win. Hoppas bara att det är så enkelt. Men varför skulle det vara så…?

Man kan även läsa att det kan finnas kopplingar mellan RLS och ADHD (källa: Internet). Medan det första eventuellt kan förklara mina sömnbesvär skulle det andra kunna förklara en hel del annat…

Är jag ett bokstavsbarn nu? Ett vuxet bokstavsbarn? En bokstavsvuxen?

8 Kommentarer

Rutiner

Funderingar

Dagarna och livet glider så sakteliga framåt. Varje dag ersätts av en ny liknande dag. Alla läggs de i till mitt förflutna på vägen mot döden. Ingen dag är den andra lik. Alla dagar likadana.

Redan är det en bit in i januari. Eller redan och redan. Det kom väl i rätt tid antar jag. Ingen större överraskning egentligen. Vet inte varför jag sa så… Om året är indelat i dåliga och mindre dåliga månader, måste januari tillhöra de dåliga. Inte tillräckligt med snö för att skicka barnen till pulkabacken. Inte tillräckligt torrt och varmt för att det ska vara skönt att ta en promenad med hunden. Inte tillräckligt kallt för att slicka fast sig på en lyktstolpe. Inte tillräckligt någonting…

Det är bara att bita ihop och härda ut. Vips så är det februari. Ytterligare en av årets dåliga månader.

Kommentera

Med gråten i halsen

Personligt

Jag gråter aldrig, men skulle nog behöva. Jag tror att det skulle vara skönt ibland. Kanske har jag fel.

Min dotter är 8 år och gråter när hon slår sig, och ibland när hon inte får som hon vill. Men jag gråter aldrig.

Min fru får tårar i ögonen till dom flesta doku-såpor, dokumentärer, filmer och tv-serier. Oavsett om det är ett sorgligt, lyckligt, roligt eller allvarligt så sitter hon där med fuktade ögon. Men jag, jag gråter aldrig.

Det är inte så att jag saknar empati. Jag har förmågan att känna medlidande. Jag kan glädjas åt andras lycka och framgång. Jag får också ont om jag slår mig. Ledsen och nedstämd känner jag mig titt som tätt. Men gråter – det gör jag aldrig.

Min dotter har – enligt egen utsago – sett sin far i tårar en gång. Det var när hon hade öroninflamation och en kvackare på akuten nonchalerade och skickade hem oss utan åtgärd. Då grät jag.

Jag är av uppfattningen att vi alla kan må bra av lite gråt ibland.

På återhörande kära läsare. Nu ska jag gå och hacka en lök!

Kommentera