Browsing the blog archives for februari, 2009.

To blog or not to blog

Personligt

Jag får ibland frågan varför jag bloggar om så personliga saker. Varför jag lämnar ut mig själv och mina demoner. Varför jag bloggar över huvud taget. Varför inte? Faktum är att om jag vore mer musikaliskt lagd så skulle jag säkert skriva musik om händelserna i mitt liv. Om jag vore begåvad med större tålamod skulle jag kanske skriva en bok istället. Men eftersom jag är som jag är så passar bloggformatet perfekt.

För det första fungerar det som terapi för mig själv. Om jag ska vara ärlig mot mina läsare tvingas jag vara ärlig mot mig själv. Jag tvingas ta mina problem på allvar. För att omvandla funderingar till ord krävs det att jag vänder och vrider på tankarna och tittat på dem från flera håll. Medvetenhet är första steget till läkning.

För det andra kanske någon där ute känner igen sig och sina problem. Även om jag inte kan bota någon genom att skriva i en blogg, så kanske det kan ge någon form av tröst att veta att man inte är ensam. Jag finner själv värme från de kommentarer jag fått från er läsare. Oavsett om ni är friska eller sjuka.

För det tredje! Jag vill bli läst. Jag vill bli ifrågasatt. Jag gillar när människor tycker. Dom behöver inte tycka som jag – bara dom tycker något. Om ni läsare lämnar min blogg med avsky, medlidande, irritation eller glädje spelar egentligen inte så stor roll. Bara ni inte lämnar den med likgiltighet. Tyck något. Då blir jag glad.

Jag vet att medlemmar i min familj läser min blogg. Jag vet att flera nära vänner läser min blogg. Det gör det hela både svårare och lättare. Svårare därför att det ofta är dom man vill gömma sina problem för. Lättare för att det är dom som måste få veta sanningen.

Nu vet ni varför jag bloggar. Varför mina texter är omusikaliska och självutlämnande. Varför jag kommer fortsätta blogga.

Kram på er allihopa!

9 Kommentarer

Medicinfylla

Personligt

Jag har fortsatt att proppa i mig Tiparol för ryggvärken. Medicinen tar även död på mycket av min smärta i foten. Men som alltid finns det en baksida till allt. Inte bara känseln på ömma ställen minskar. Även läppar och tunga domnar en aning, så man sluddar lite när man pratar. Det låter som om man inte är nykter. Som under en fylla. En medicinfylla.

Tyvärr blir vardagen lidande då jag darrar, svettas och har svårare än vanligt att sova. Jag ska trappa ner på pillren under veckan. Allt bra har ett slut. Det kommer göra lite ondare igen, men jag kommer må bättre på andra plan. Visst är det kul att vara lite sluddrig en kortare period, men man ledsnar rätt snart. Ledsnar på medicinfyllan.

Sportlovet är över. Slut för den här gången. Slut för i år. Trots att min dotter hann göra massor av saker och hade en jättebra ledighet, skulle vi ha behövt en vecka till. Rättare sagt – jag skulle behövt en vecka till. En extra timme i sängen på morgonen och mindre tjat vid läggdags är värt mycket för mig. Jag är ju tyvärr väldigt bekväm av mig. Hmm, lat är nog en bättre beskrivning. Lat som en mask. En latmask.

Ikväll tänker jag skippa teven och istället plöja igenom någon bok. Vanligtvis läser jag inte förrän senare på natten men jag ska göra ett undantag. Kanske blir jag tröttare av en bok än av komedirepriser på teve. Kanske tröttnar spökena på att hålla mig vaken. Kanske jag kan sova utan sömnpiller inatt. Nej, såklart inte. Det vore för enkelt. Och livet är aldrig för enkelt.

2 Kommentarer

För ont för ett fuck

Personligt

Aj fan! Vaknade med värk i hela kroppen. Inte konstigt efter gårdagens slit och släp. Hade tänkt fortsätta med städning och rumsbyte idag men det kommer kräva stora doser smärtstillande. Jaja, det får bli ännu en natt utan sömn. Ännu en dag med klåda och svettningar. Ännu en dag med en urinblåsa som hos en gammal gubbe. Jaja, ännu ett våroffer.

Min fru och jag har en av våra sällsynta barnfria nätter på gång. Vore synd att vara fullproppad med värktabletter då. Medicinen tar ju inte bara bort smärta – även njutning. Man fungerar helt enkelt inte så bra i samkväm… För bortdomnad för ett fuck.

Passade på att ställa mig på vågen innan den städades bort. Glädjande är att jag inte gått upp i vikt. Mindre glädjande är att jag inte gått ned i vikt. Allt i livet tycks gå upp och ned utom vikten som är konstant. Jämntjock i livets berg och dalbana. Kanske enda sättet att sänka sitt BMI (Body Mass Index) är att försöka bli längre… Å andra sidan så har världens starkaste man – numera deltagare i Let’s Dance – Magnus Samuelsson ett BMI på över 37 och han är fan inte fet.

Lite mer städning, sen tar jag helg. Fredag med TV, god mat och kanske några öl. Vill inte bli för full för ett fuck!

Trevlig helg!

Kommentera

Vårstädning

Personligt

Har offrat den kommande nattens sömn mot storstädning. Vår dotter har vuxit ur sitt rum och ska därför byta med mig och min fru. Jag kan knappt fatta hur mycket skräp man sparat under åren. Säckvis med urväxta kläder och skor, färdiglästa böcker och tidningar, anteckningar och skisser, skräp, skräp och mera skräp. Nu ryker allt. Ingen idé att blicka bakåt.

Vårstädning. Våroffer. Mitt i vintern.

För att klara av rumsbytet och allt skrubbande måste jag ladda upp med värkmedicin. Jag är nu fylld till bredden med Tiparol, ett morfinderivat som jag egentligen inte tål. Jag svettas och skakar, är törstig och irriterad. Jag är konstant kissnödig, men har svårt att få ur mig något. Sömn är inte att tänka på. Hela kroppen är i uppror. Men! Det är effektivt mot smärta. Jag har inte alls samma värk som vanligt. Jag kan städa och feja som aldrig förr. Jippi!

Hittade under röjningen ett par gamla plattor med den svenska sångerskan Erika. Kände mig tvingad att lyssna igenom låtarna för att höra varför jag köpt skivorna. Döm om min förvåning då jag fann mig själv sjunga med i texterna. Jag hade glömt bort att jag kom ihåg Erika. Trallvänligt, jo jag tackar. Om man bortser från nostalgitripparna lyssnar jag för tillfället på den brittiska posångerskan Lily Allen. Kul och lite knäpp musik.

Eftersom jag inte kommer sova inatt ska jag försöka ladda hem några bra filmer. Jag är torsk på skräck. Skräck utan aliens. Skräck utan djur. Skräck med människor som skadar och dödar andra människor. Saw, Hostel, Eden Lake, The Girl Next Door – det är min tekopp.

Nu vankas det kaffe och negerbollar. Ha det bra vänner:

3 Kommentarer

Sportlovsvecka

Kropp och hälsa

Äntligen en veckas vila. Kan man ju tro! Min dotter är ledig från skolan hela veckan. Detta innebär att jag är ledig från hämtning och lämning. Kan man ju tro. Det visade sig att hela lovet är späckat med diverse aktiviteter som ingalunda är på gångavstånd för en åttaåring. Kul för henne. Är hon glad blir jag glad så…

Jag har ätit upp första omgången viktminskningspiller (liposinol) utan positiva resultat. Övervikten är konstant. Prövotiden är antagligen för kort för att kunna dra några slutsatser, men jag hade nog hoppats på ett tydligare resultat. Liposinol är ett fettreducerande preparat som fungerar(?) genom att det suger upp en del av fettet i födan som då hamnar i avföringen istället för runt midjan. Nästa test får bli fettförbrännande och kolhydratblockerande medel. Motion? Nej tack!

Jag måste nog även ändra mina mat(o)vanor. Jag äter en till två gånger per dag. Första maten intar jag strax före Bolibompa tillsammans med resten av familjen. Efter det blir det eventuellt en tur i kylskåpet någon gång mellan två och 5 på natten. Inte optimalt! Inte bra alls. Under förmiddagarna intar jag endast kaffe, snus och mediciner. Inte heller bra.

Mitt psyke känns för tillfället ganska stabilt. Ångesten är under kontroll. Sömnen infinner sig tack vare piller varje natt. Önskar att jag kunde dämpa håglösheten också. Önskar att jag åter kunde få ett sug efter att få saker gjorda. Jag är trött på att skjuta allt framför mig. Trött, men inte tillräckligt trött för en förändring. Eller för trött för att ändra. Så trött…

Jag tackar för den feedback jag fått på min blogg. Det värmer. Tack!

1 Kommentar

Alla hjärtans dag

Personligt

Jag vill passa på att önska mina läsare en trevlig Alla Hjärtans Dag. Själv tänker jag ta med mig familjen och några vänner på restaurangbesök. Har bokat bord på vårt lokala grekiska hak.

Efter händelserna förra helgen har jag lovat mig själv (och min fru) en lugn helg. Lutar åt melodifestival och läsk i soffan. Kvällen kommer med stor sannolikhet avslutas med några timmars onlinepoker. Jag kanske till och med vaknar utvilad imorgon. Hmm, antagligen inte…

Ha det bra. Vi hörs imorgon.

Kommentera

Bra och dåligt

Personligt

Hade en supertrevlig helg i sällskap av många goda vänner. Lite idrott (för dom andra), god mat, god dryck – allt som behövs för att må bra. Men såklart även allt som behövs för att må dåligt. Riktigt dåligt! Jag vaknade således på natten mellan lördag och söndag och befann mig i en trång etta utan kök. Ja, utan allt om man bortser från en kall galonmadrass. Hade man inte bakfylleångest innan så fick man det i alla fall då man insåg att man blivit omhändertagen av polisen. Bra jobbat Örjan! Oj, vad alla kommer att bli stolta nu.

Min trotsiga vana troget så hade jag kastat ned madrassen på golvet i ett tyst myteri. Det väckte en del irritation hos övermakten och fick mig att känna mig mindre förödmjukad… för en sekund eller två.

Det är märkligt att man kan förstöra en trevlig helg på ett sådant omoget sätt. Jag är ju trots all 37 år gammal och borde vid det här laget ha lärt mig ett och annat om min alkoholtålighet – eller snarare brist på densamma. Ständigt påminns man om sin egna brister. Det är i och för sig både bra och dåligt – men mest jobbigt.

Att påstå att jag mår bra just nu vore såklart att ljuga. Jag mår skit! Piss! Har tack och lov ett nyöppnat paket sömntabletter, och en bunt sköna ångestdämpande piller, men det får nog betecknas som konstgjord andning. Som vanligt. Medicinera sig tills man fungerar hyffsat, men aldrig rota i varför man mår dåligt. Sån är jag. Sån är Örjan. Både bra och dålig!

Tyvärr påverkar den här typen av hyss sömnen under alldeles för lång tid framåt. Det vet jag sedan tidigare. Till slut är det bortglömt, eller i alla fall utsuddat nog för att inte tränga på i huvudet varje natt. Tills dess är det bara att bita ihop. Äta sin sömntablett och bita ihop.

Fan att man aldrig lär sig!

11 Kommentarer

Nattliga demoner

Personligt

Läste nyligen en av professor Leif GW Perssons krönikor i Expressen (länk) om hur han överkonsumerar sprit under sommaren och hösten för att tysta rösterna i sitt huvud. Dessutom frossar han i mat under dessa perioder. Jag dömmer ingen. Absolut inte professor Persson. Fantastiskt om metoden fungerar för honom. Grattis GW! Otur att jag inte kan göra samma sak. Eller kankse är det tur. Jag tor inte jag skulle klara av att gå in i dom nyktra och nyttiga perioder. Det kräver nog betydligt mer mental styrka än jag äger.

Nu är det förvisso inte så att jag hör röster i huvudet (än), så våra problem kanske inte är jämförbara. Jag vet dock att jag somnar lättare om jag är full och mätt, så sprit och mat är hur som helst ett fungerande recept. Då jag vantrivs med min nuvarande övervikt, och då jag blir alltför sjuk dagen efter en fylla, så är det i alla fall inget jag kan använda mig av dagligen. Det är därför jag tämjer mina demoner med sömnmedicin.

Jag har ätit sömnpiller kontinuerligt under flera år. Det har hittills inte varit några problem att få mina läkare att skriva ut nya recept. Om man läser på FASS.se ser man dock att: ”Behandlingstiden varierar vanligen från några dagar och upp till två veckor, med ett maximum på fyra veckor, inklusive utsättningsprocessen.”. Jag har alltså ätit medicinen minst 40 gånger så länge som maximal behandlingstid, utan att någon egentligen undrat varför jag inte kan sova. Antar att det säger minst lika mycket om svensk psykvård som om mig…

Nu ska jag rota runt på nätet efter några bra filmer som kan hålla mig och mina nattliga demoner sällskap några timmar. Till slut är vi ändå ensamma – jag, mina rastlösa ben, svettningarna och de sjuka funderingarna som snurrar i mitt trötta huvud.

Sov gott! Det är ni värda.

2 Kommentarer