Browsing the blog archives for mars, 2009.

Avdomnad

Kropp och hälsa

I tidigare inlägg har jag nämnt att min ben brukar domna bort ibland. Detta gäller då i första hand baksidan av låren. Min gissning då har varit att det hänger samman med min ischias. Det tor jag fortfarande. Om jag nu har ischias – annars vete fan. På senare tid har dock min högra arm börjat domna bort. Jag känner igen känslan. Jag har haft den förut. För ungefär elva år sedan.

Efter en motorcykelolycka i slutet av 90-talet slutade min ena arm att fungera. Några nerver hade fått en smäll och ville inte längre vara med. Det började som en outhärdlig smärta i överarmen. Dygnet kretsade kring medicinutdelningen och de lindrande sprutor jag fick var fjärde timme. Jag sov inte. Jag låg bara och vred mig, gnydde och tittade på klockan. Tre och en halv timme kvar. Tre timmar kvar… Armen låg under tiden som en orörlig död kroppsdel som jag var oförmögen att använda.
Två super-duper-nervexperter kallades in och gjorde en grundlig undersökning. Efter avklarat förvärv kom de in till mig på salen och berättade (som om det gällde huruvida jag ville ha kaffe eller te) att: ”Du är lam i armen och den kommer alltid förbli lam. Det finns inget vi kan göra. Hej då.” Med kroppen redan i uselt skick och psyket på sparlåga innebar såklart beskedet extra nedstämdhet och uppgivenhet.

Någon månad senare var experterna bevisade fel då jag åter kunde röra min arm. Det dröjde inte länge till innan jag hade återfått full rörlighet, funktionalitet och styrka i armen. Vägen dit var dock enormt jobbig. Framförallt psykiskt. Om de i alla fall gett mig ett litet hopp att hålla mig fast i. Ett lyckligt slut på en ansträngande period. Expertjävlar!

Det här var hur som helst elva år sedan. Jag tror inte domningen av min arm nuförtiden har något med den gamla lama armen att göra. Men jag kan inte låta bli att ibland fundera i de banorna. Tänk om det kommer tillbaka…

3 Kommentarer

Smärtfri fredag

Kropp och hälsa

Fredag kväll och jag hoppas på att gå och lägga mig smärtfri inatt. Det är inte så svårt som man kan tro. Världens bästa receptfria värkmedicin är ju som bekant alkohol. Det kan få den mest krämpfyllde att börja dansa. Tyvärr har alkohol en hel del negativa biverkningar, men man får ta det goda med det onda.

Trevlig helg!

Kommentera

Vart gick John Blund?

Kropp och hälsa

Nu är den tillbaka. Sömnlösheten. Efter en period av relativt bra nattsömn ligger jag åter och snurrar och sparkar alla dygnets mörka timmar. Uttråkad. Svettig. Vaken.
    Igår gick jag och lade mig redan klockan 21. Kollade på TV till 23, läste till 01, låg vaken till 03 då jag var tvungen att gå upp och äta falukorvssmörgåsar och dricka Oboy. Nytt försök i sängen. Låg till 05 då toalettbehoven alltför tydligt trängde sig på. Nästa vakenpass varade ungefär till klockan 07 då jag slutligen somnade. Synd att väckarklockan vaknar just då…
    Om man inte kan sova med sömnpiller – vad återstår då? Kognitiv sömnterapi kanske.

Jag har nästan helt slutat med smärtstillande medicin. Det är egentligen ingen större skillnad. Jag rör mig mer då jag äter piller och får därför ändå lika ont i slutänden – kanske lite mer uträttat bara. Same shit.
    Vissa aktiviteter är jobbigast för foten, andra för ryggen. En tredje kategori är jobbigt för båda rygg och fot. Till trean hör – håll i er nu – diskning! Ja, jag vet. Det låter som världens sämsta ursäkt. Men faktum är att den lätt framåtböjda ställning man intar vid handdisk är oerhört påfrestande för en gammal trasig kropp som min. Låter det som en undanflykt? Bara till hälften faktiskt. Det är oftast jag som sköter disken här hemma, men sen gnäller jag också konstant…

Nu ska jag surfa runt och kolla vilka sjukdomar som passar in på mig och mina symptom. Internet är ju som bekant en ovärderlig källa till information för oss hobby-hypokondriker. Sen då? Jo, jag ska faktiskt gå och diska…

2 Kommentarer

Flera bollar i luften

Bokprojekt, Kropp och hälsa

Jag fick idag ett meddelande från en läsare av min blogg. Han/hon undrade om mitt bokprojekt är istället för min blogg. Jag kan försäkra vederbörande om att jag inte alls har för avsikt att sluta blogga. Flera bollar och allt det där… Jag kommer fortsätta att klaga på min tillvaro så länge det finns något att vara missnöjd över. Ju sämre jag mår, desto mer kommer jag skriva. Jag tackar hursom helst denne någon för visat intresse. Det känns bra att ni bryr er. Den anonyme brevskrivaren avslutade sitt meddelande med följande tänkvärda ord: ”Du är som bäst när du mår som sämst!” Om det syftar på mig och min blogg eller om det är en allmän observation vet jag inte. Jag hoppas på det förra…

Svenska skrivregler.

Svenska skrivregler.

Språkriktighetsboken

Språk-riktighet.

Det är inte säkert (eller ens troligt) att det någonsin blir en färdig bok. Dock känns det roligt att ha ett litet sidoprojekt att försöka lägga energi på. Om jag dessutom kan utveckas språkmässigt på köpet så är det en trevlig bonus. Det är aldrig för sent att lära sig – och man lär ju så länge man lever.

Jag måste också ta tag i min övervikt igen. Jag hade ju tyvärr ingen större framgång med det fettreducerande preparatet Liposinol. Vet inte om dom inte fungerade eller om jag helt enkelt gav tabletterna för kort tid. Det vore ju skönt att tappa några överskottskilon innan sommaren. Bli en lite smalare tjockis. Lagom tjock!

1 Kommentar

Deltidsprojekt

Bokprojekt

Jag bestämde mig nyligen för att försöka göra något vettigare av mina sömnlösa nätter. Ja, alltså vettigare än att titta på repriser av repriser på TV. Jag orkar dessutom inte spela nätpoker varje kväll. Jag bestämde mig således för att återuppta ett gammalt försök till att skriva en bok. Kanske inte en bok som kan säljas, men väl en som kan läsas.

Jag ägnade de två första dygnen som författare till att leta och prova olika författarverktyg. Det jag sökte var någon typ av projekthanteringsprogram där man kunde strukturera upp arbetet och ha en god överblick över kapitel, karaktärer, geografi, tid och så vidare. Såklart fanns det ingen som jag blev helt nöjd med. Såklart slutade sökandet med att jag återvände till min vanliga ordbehandlare. Såklart.

Ganska snart insåg jag att mina brister i det svenska skriftspråket var större än jag trodde. Större än jag mindes. Kan inte påminna mig att det var så här svårt att skriva sist jag försökte. Jag skrev, raderade, omformulerade och raderade igen. Det slutade med en tripp till en nätbokhandel där jag beställde ett par böcker om skrivregler och språkriktighet. Efter leverans av litteraturen har jag läst, läst och läst. Återigen har jag förstått hur intresserad jag egentligen är av det svenska språket. Intresserad av onödiga fakta som jag säkert inte kommer få användning av. Visst kan det vara kul att irritera folk på fester genom att leka språkpolis. Kul för mig – jobbigt för andra.

Med en ihärdig förkylning i kroppen har det varit mycket vila de senaste dagarna. Lite långtråkigt, men fantastiskt för kroppen. Jag har mindre ont än jag haft på länge. Faktum är att jag nog borde vila ännu mer. Ännu oftare. Ännu längre. Ju mindre jag rör mig, desto mer kan jag röra mig… Och tvärtom… Hmm…

3 Kommentarer

Förkyld

Kropp och hälsa
Snoret rinner och jag nyser.
Svetten rinner och jag fryser.

Vi hörs när jag orkar skriva något vettigt.

Kommentera

Botten är nådd

Kropp och hälsa

Igår nådde jag botten. Tror jag. Hoppas jag. En lokal botten – alltså inte det lägsta någonsin. Förhoppningsvis vänder det uppåt nu. Det måste göra det. Jag hade så ont att jag knappt kunde stå upp. Foten höll inte att gå på. Ryggvärken strålade ned i låren så att jag inte kunde lyfta benen. Jag gick som när man som barn vaggade fram och låtsades att man hade träben. Kul då, jobbigt nu.

Jag proppade mig så full med olika värktabletter att jag inte kunde ta mig för någonting. En och en halv dos av allt jag hade. Extra allt! Sluddrig och oengagerad med tårar i ögonen. Obehaglig och ovan känsla. Framförallt obehaglig. Det är nu dags att göra något drastiskt. Välja en ny färdväg. En väg med färre mediciner. Jag orkar inte gå som ett pillerfyllo. Ett pillerfyllo som ändå har ont. Mitt nya liv börjar NU!

Alltså. Beställa en tid hos en ortoped som kan ge mig en kortisonspruta i foten. Sen få tag i någon duktig läkare som kan kolla vad som är fel på ryggen och eventuellt behandla den på ett gynnsamt sätt. Jag får väl operera bort den i värsta fall. Nästa steg blir att övertyga mig själv om att en psykolog kanske kan hjälpa mig med mina sömnproblem. Sen då? En dietist? Varför inte, när jag ändå är igång. Bara han/hon inte föreslår ändringar i min kost…

Med lite nyvunnen insikt ska jag angripa problemen redan imorgon. Jag ska ringa runt och försöka boka några läkarbesök. Nu är det allvar. Alternativet är ohållbart.

9 Kommentarer

Tjatgubbe

Personligt

När det ibland blir lite längre mellan mina inlägg i bloggen beror det inte nödvändigtvis på att jag är för sjuk för att skriva. Och absolut inte att jag blivit frisk. Oroa er inte! Jag blir nog aldrig helt kurant. Är inte blodtrycket för högt, så är det säkert för lågt. Alltid något som tar udden av det perfekta. Något som svärtar ned en ljus framtid. Något som hindrar mig från att vara riktigt nöjd.

Nej, faktum är att jag ibland känner att jag skulle bli tjatig om jag skrev. Jag vill inte tjata. Ingen vill höra mig tjata. Så därför är jag tyst. Jag vill inte riskera att låta gaggig helt enkelt. Folk får gärna uppfatta mig som gnällig och missnöjd, men helst inte som tjatig. Jag läser också min blogg och jag vill inte sitta och få upprepningar kastade i ansiktet. Samma som sist. Gamla nyheter. Repetitioner. Repriser. Nej tack.

Visst, min blogg handlar om mig och min vardag. Och vardagen innehåller upprepningar. Mer än något annat. Så själkvklart går det inte att undvika helt och hållet att jag skriver om samma saker som hände igår. I förrgår. Förra veckan. Det dom händer händer. Har hänt.

Ni kan alltid välja att inte läsa mina inlägg. Men jag måste läsa dom. Jag är den evige prenumeranten på vinalkis.se. Örjan himself. Tjatgubben.

Mars. En ny tråkig månad. Måndag. En ny tråkig vecka. Jag ser med håglöshet fram emot den långsamma resan mot helgen. Så nära, men ändå så lång borta. Fyra dagar till av väckarklockor och tidspassning. Inget för mig.

Inte för att tjata, men jag har svårt att sova igen… Sov gott vänner!

4 Kommentarer