Om jag känner efter riktigt noga så känner jag mig nog inte helt kurrant. Lite snuvig, har ont i kroppen och nyser ofta. Som hobby-hypokondriker söker man såklart alla tecken på att man dragit på sig svininfluensan. Ju mer jag tänker på det, ju troligare är det att jag stötte ihop med någon förkyld mexican på Arlanda sist. Blir jag sveriges första bekräftade fall av pandemin? Bör jag beställa hem Tamiflu? Antagligen inte!

Är jag helt ärlig så är jag inte alls sjuk. I alla fall inte på det sättet. Kroppen är visserligen helt kass och psyket en krigszon, men annars så mår jag bra. Lite trött eftersom jag inte kunnat sova de senaste nätterna, men frisk är jag nog.

Sex snusar och lika många muggar kaffe. Det är vad jag fått i mig hittills idag. Måste ta tag i mina kostvanor. Borde egentligen inte vara så svårt. Det jobbiga är nog att komma igång. Önskar mig ett par mindre badbyxor till sommaren, så jag kan inte vänta för länge. Vilken dag som helst nu måste jag börja. Kanske inte just idag men, vilken dag som helst…
     Läste att bantningspillret Alli ska börja säljas receptfritt på Apoteket. Det ska jag prova! Äntligen något jag inte provat i kampen mot min övervikt. Lika bra att beställa ny garderob direkt.

Det handlar nog inte om att man uppnår en viss grad av mognad. Nej, snarare handlar det om bekvämlighet. Lathet. En dag vaknar man bara upp och inser att man inte längre brinner för äventyrsresor längre. Man vill inte bestiga berg, dyka efter vrak, hoppa bungyjump eller vandra planlöst i en djungel och sova under bar himmel. Forsränning? Nej tack!
     När jag reser numera består äventyren av att t.ex. provdricka det lokala vattnet, åka taxi utan bälte, beställa in kyckling redan första dagen. Kanske bada även om jag nyss ätit. Inte i förväg kolla vad mina mobilsamtal till Sverige kommer att kosta. Strunta i att kolla bagagehyllan och stolsfickan en extra gång efter kvarglömda persedlar. Det är spänning det. Det är äventyr för mig. Äventyraren Örjan!

Det första man måste göra när man landat i ett nytt land är att meddela sin mamma att man kommit fram. Annars kan hon inte sova. Hon tror alltså fortfarande att när hennes 37-årige son åker utomlands så är det flygresan som är det farliga momentet. Inte den lokala trafiken. Inte alkoholen eller solen. Inte risken att bli rånad eller sugas ut i en undervattensström. Nej, klarar man bara flygningen så är allt lugnt. Lika bra att låta henne fortsätta tro det. Vet inte om hon är redo för sanningen.
     Sen är det såklart underbart att ha människor kring sig som bryr sig. Så, tack mamma.

Sömnen är tillbaka på vardagsnivå igen – alltså nästan obefintlig. Åter ligger jag bredvid min sovande fru och sparkar med benen, svettas och med hundra olika och konstiga tankar som snurrar simultant i huvudet. Tur att det finns sömnmedicin.

P.S. Jag tog av mig bältet innan planet stod helt stilla! Äventyrare? Såklart! D.S.

Hur kommer det sig att jag sover så mycket bättre under mina utlandsresor? Vad beror det på att jag somnar snabbt och sover som ett litet barn. Låt gå för ett snarkande litet barn men ändå. Visst dricker jag betydligt mindre kaffe utomlands, men kan det verkligen ha så stor påverkan.
     Klimatet? Då borde jag ha en bättre sömn på sommaren än på vintern även hemma i Sverige. Det har jag inte vad jag vet.
     Närheten till havet? Vad jag kan minnas så har jag legat vaken många nätter på samtliga av sveriges kuster. Nej lösningen måste stå att finna någon annanstans.
     Beror det på att jag är skild från min dator – har jag kanske en ovanlig strålningsallergi som endast påverkar sömnen? Hur provar man det? Ger sig själv datorförbud en vecka och kollar om man sover bättre? Har svårt att se det framför mig. Kanske ta med sig laptopen på nästa charter och kolla om jag sover sämre. Låter som en dålig idé.
     Kan det jämna och stadiga intaget av alkohol på semestern vara ängeln i dramat? Verkar konstigt. Om jag dricker här hemma så somnar jag visserligen lättare, men vaknar desto mindre utvilad. 
     Antagligen är det så att demonerna och tankarna som gör allt för att hålla mig vaken stannar kvar i Sverige. Jag lämnar dem bakom mig. En vecka då och då sover vi i separata sovrum. Jag vet att de väntar på att jag ska komma hem igen. Redo att flytta in i mitt huvud så fort jag lägger mig i min egen säng. Snurrigare och mer ångestladdade än tidigare angriper de mig direkt vid hemkomsten. ”Här ska ingen sova! Försök så fär du se!”

Här hemma i vardagen äter jag två gånger per dygn och bajsar en. På solresor äter jag tre gånger per dygn och bajsar sex. Jag borde rimligtvis få ur mig mer än jag stoppar i mig. Eller hur? En given viktminskning. Lägg till detta all extra motion som automatiskt kommer med en nu destination att utforska. Alla dessa promenader mellan rummet, stranden, poolen och baren. En given viktminskning.
     Döm då om min förvåning när jag kommer hem och ser att vågen visar en viktökning på fyra kilo. Fyra kilo UPP! Hur gick det till? Vad hände?
     Om överskottsfettet inte kan förbrännas genom korta promenader. Inte kan försvinna ut den naturliga vägen. Inte kan försvinna med fettabsorberande preparat (Liposinol). Då återstår bara en fettsugning. Just nu verkar det vara det enda rimliga alternativet om jag vill bli av med min stora gubbmage.

Blir kanske nästa semester en kombinerad sol- och fettsugningsresa?

Kan man skrapa fram sin drömresa?

Så var man tillbaka efter en veckas charter i solen och värmen. Hemkomsten bestod inte alls av lika mycket blandade känslor som vanligt. För varje gång jag åker söderut känns det allt mer som om jag skulle vilja stanna kvar. Allt mindre viktigt att komma hem igen. Jag skulle lätt kunna anpassa mig till ett liv i en varmt turistort. Ett liv bland glada semesterfirande nordbor. Alla är ju glada på sin semester.

Jag skulle vilja passa på att tacka min hårt arbetande lever. Trots att den har nedsatt effektivitet har den utfört ett strålande jobb den gångna veckan. Blodprover och ultraljud har visat att min lever inte fungerar fullt ut som den borde. Jag ska därför ta det väldigt försiktigt med alkohol. Trots detta levererar organet varje gång. Den fortsätter att rena mitt blod från etanol och läkemedel. Som en gammal Amason som gjort sitt, men ändå startar varje gång.
     Tusen tack för din outtröttliga insats. I owe you one!

Som vanligt sover jag fantastiskt bra när jag är på resande fot. En sömntablett första natten innan jag kommit in i semesterrytmen, men resterande nätter somnade jag som ett litet barn så fort huvudet nuddade kudden. Konstigt men skönt att de nattliga demonerna tycks stanna kvar hemma i Sverige. Spöken utan giltiga pass? Eller är kanske min hemmasäng placerad tvärtemot några kinesiska Feng Shui-regler jag inte känner till.
     Såklart ingen regel utan undantag. En kväll mitt i veckan kände jag att jag skulle få svårt att somna. Jag hade lagt mig tidigt. Innan tolv. Låg och softade en halvtimme innan jag tog mitt förnuft till fånga och svalde ett piller. Innan jag åter kröp ned under lakanet kollade jag vad klockan var. Strax före sju! Jag hade alltså sovit hela natten utan att märka det. Perfekt att gå till frukostbuffén med en nysvald sömntablett i magen.

Dags att börja planera inför nästa resa. Nästa möjlighet att sova som en vanlig människa.

Med två dagar kvar till vårens semestertripp börjar det så smått bli bråttom att uppdatera sommargarderoben. Eftersom vi åker först på natten mellan måndag och tisdag så har jag givetvis skjutit på shoppingen till i morgon måndag. Man handlar ju bäst under press. Eller…?
     Min förhoppning att gå ned i vikt lagom till charterresan ha gått om intet. Liposinolkuren gjorde varken till eller från, och mina matvanor är tyvärr oförändrade. Trodde det var möjligt att sluta med nattmaten, men ack vad jag bedrog mig. Det är betydligt lättare att hitta snygga badbyxor om man inte tvingas begränsa sig det fåtal shorts som finns i XXXL-hyllan.
     Inte för stor för att bada, men för stor för att bada snyggt.

Har de senaste nätterna försökt sova utan sömntabletter. Det har gått illa. Riktigt illa. Framåt morgonen har jag gett upp och tagit mitt piller, vilket resulterat i att jag somnat allför sent och fått stora problem att ta mig upp på förmiddagarna. Inget bra byte. Jag ligger alltså och snurrar i sängen de timmar familjen sover, och sover när de är vakna. Illa. Vore bättre att göra något produktivt under natten om man ändå ska vara vaken.
     Tyvärr är jag inte pigg vid den tiden – bara vaken. Jag orkar varken läsa eller spela onlinepoker. Ögonen bränner och koncentrationen är i botten. Men så fort jag släcker och blundar kommer de nattliga demonerna och gör allt för att jag inte ska somna. Tankarna som snurrar i huvudet blir konstigare och konstigare. Benen mer och mer rastlösa. Jag blir mer och mer frustrerad. Tröttare och tröttare.
     Ska återgå till att ta sömnmedicinen tidigare på natten i ett försök att få dygnet att överensstämma med familjens rytm. Skulle vara skönt att någon gång i framtiden kunna somna och sova som vanligt folk. Vanligt sovande folk.

Min laptop kommer inte följa med på resan, men jag gissar att det finns uppkopplade datorer att tillgå på hotellet. Jag kommer kolla bloggen och posta efter behov. Förmodligen kommer veckan bli händelserik nog att skriva om.

Bara två dagar kvar. T minus two! Solen och värmen väntar.

Kram på er!

Nu är den tillbaka. Sömnlösheten. Efter en period av relativt bra nattsömn ligger jag åter och snurrar och sparkar alla dygnets mörka timmar. Uttråkad. Svettig. Vaken.
    Igår gick jag och lade mig redan klockan 21. Kollade på TV till 23, läste till 01, låg vaken till 03 då jag var tvungen att gå upp och äta falukorvssmörgåsar och dricka Oboy. Nytt försök i sängen. Låg till 05 då toalettbehoven alltför tydligt trängde sig på. Nästa vakenpass varade ungefär till klockan 07 då jag slutligen somnade. Synd att väckarklockan vaknar just då…
    Om man inte kan sova med sömnpiller – vad återstår då? Kognitiv sömnterapi kanske.

Jag har nästan helt slutat med smärtstillande medicin. Det är egentligen ingen större skillnad. Jag rör mig mer då jag äter piller och får därför ändå lika ont i slutänden – kanske lite mer uträttat bara. Same shit.
    Vissa aktiviteter är jobbigast för foten, andra för ryggen. En tredje kategori är jobbigt för båda rygg och fot. Till trean hör – håll i er nu – diskning! Ja, jag vet. Det låter som världens sämsta ursäkt. Men faktum är att den lätt framåtböjda ställning man intar vid handdisk är oerhört påfrestande för en gammal trasig kropp som min. Låter det som en undanflykt? Bara till hälften faktiskt. Det är oftast jag som sköter disken här hemma, men sen gnäller jag också konstant…

Nu ska jag surfa runt och kolla vilka sjukdomar som passar in på mig och mina symptom. Internet är ju som bekant en ovärderlig källa till information för oss hobby-hypokondriker. Sen då? Jo, jag ska faktiskt gå och diska…

Jag har fortsatt att proppa i mig Tiparol för ryggvärken. Medicinen tar även död på mycket av min smärta i foten. Men som alltid finns det en baksida till allt. Inte bara känseln på ömma ställen minskar. Även läppar och tunga domnar en aning, så man sluddar lite när man pratar. Det låter som om man inte är nykter. Som under en fylla. En medicinfylla.

Tyvärr blir vardagen lidande då jag darrar, svettas och har svårare än vanligt att sova. Jag ska trappa ner på pillren under veckan. Allt bra har ett slut. Det kommer göra lite ondare igen, men jag kommer må bättre på andra plan. Visst är det kul att vara lite sluddrig en kortare period, men man ledsnar rätt snart. Ledsnar på medicinfyllan.

Sportlovet är över. Slut för den här gången. Slut för i år. Trots att min dotter hann göra massor av saker och hade en jättebra ledighet, skulle vi ha behövt en vecka till. Rättare sagt – jag skulle behövt en vecka till. En extra timme i sängen på morgonen och mindre tjat vid läggdags är värt mycket för mig. Jag är ju tyvärr väldigt bekväm av mig. Hmm, lat är nog en bättre beskrivning. Lat som en mask. En latmask.

Ikväll tänker jag skippa teven och istället plöja igenom någon bok. Vanligtvis läser jag inte förrän senare på natten men jag ska göra ett undantag. Kanske blir jag tröttare av en bok än av komedirepriser på teve. Kanske tröttnar spökena på att hålla mig vaken. Kanske jag kan sova utan sömnpiller inatt. Nej, såklart inte. Det vore för enkelt. Och livet är aldrig för enkelt.

Aj fan! Vaknade med värk i hela kroppen. Inte konstigt efter gårdagens slit och släp. Hade tänkt fortsätta med städning och rumsbyte idag men det kommer kräva stora doser smärtstillande. Jaja, det får bli ännu en natt utan sömn. Ännu en dag med klåda och svettningar. Ännu en dag med en urinblåsa som hos en gammal gubbe. Jaja, ännu ett våroffer.

Min fru och jag har en av våra sällsynta barnfria nätter på gång. Vore synd att vara fullproppad med värktabletter då. Medicinen tar ju inte bara bort smärta – även njutning. Man fungerar helt enkelt inte så bra i samkväm… För bortdomnad för ett fuck.

Passade på att ställa mig på vågen innan den städades bort. Glädjande är att jag inte gått upp i vikt. Mindre glädjande är att jag inte gått ned i vikt. Allt i livet tycks gå upp och ned utom vikten som är konstant. Jämntjock i livets berg och dalbana. Kanske enda sättet att sänka sitt BMI (Body Mass Index) är att försöka bli längre… Å andra sidan så har världens starkaste man – numera deltagare i Let’s Dance – Magnus Samuelsson ett BMI på över 37 och han är fan inte fet.

Lite mer städning, sen tar jag helg. Fredag med TV, god mat och kanske några öl. Vill inte bli för full för ett fuck!

Trevlig helg!

Har offrat den kommande nattens sömn mot storstädning. Vår dotter har vuxit ur sitt rum och ska därför byta med mig och min fru. Jag kan knappt fatta hur mycket skräp man sparat under åren. Säckvis med urväxta kläder och skor, färdiglästa böcker och tidningar, anteckningar och skisser, skräp, skräp och mera skräp. Nu ryker allt. Ingen idé att blicka bakåt.

Vårstädning. Våroffer. Mitt i vintern.

För att klara av rumsbytet och allt skrubbande måste jag ladda upp med värkmedicin. Jag är nu fylld till bredden med Tiparol, ett morfinderivat som jag egentligen inte tål. Jag svettas och skakar, är törstig och irriterad. Jag är konstant kissnödig, men har svårt att få ur mig något. Sömn är inte att tänka på. Hela kroppen är i uppror. Men! Det är effektivt mot smärta. Jag har inte alls samma värk som vanligt. Jag kan städa och feja som aldrig förr. Jippi!

Hittade under röjningen ett par gamla plattor med den svenska sångerskan Erika. Kände mig tvingad att lyssna igenom låtarna för att höra varför jag köpt skivorna. Döm om min förvåning då jag fann mig själv sjunga med i texterna. Jag hade glömt bort att jag kom ihåg Erika. Trallvänligt, jo jag tackar. Om man bortser från nostalgitripparna lyssnar jag för tillfället på den brittiska posångerskan Lily Allen. Kul och lite knäpp musik.

Eftersom jag inte kommer sova inatt ska jag försöka ladda hem några bra filmer. Jag är torsk på skräck. Skräck utan aliens. Skräck utan djur. Skräck med människor som skadar och dödar andra människor. Saw, Hostel, Eden Lake, The Girl Next Door – det är min tekopp.

Nu vankas det kaffe och negerbollar. Ha det bra vänner:

Äntligen en veckas vila. Kan man ju tro! Min dotter är ledig från skolan hela veckan. Detta innebär att jag är ledig från hämtning och lämning. Kan man ju tro. Det visade sig att hela lovet är späckat med diverse aktiviteter som ingalunda är på gångavstånd för en åttaåring. Kul för henne. Är hon glad blir jag glad så…

Jag har ätit upp första omgången viktminskningspiller (liposinol) utan positiva resultat. Övervikten är konstant. Prövotiden är antagligen för kort för att kunna dra några slutsatser, men jag hade nog hoppats på ett tydligare resultat. Liposinol är ett fettreducerande preparat som fungerar(?) genom att det suger upp en del av fettet i födan som då hamnar i avföringen istället för runt midjan. Nästa test får bli fettförbrännande och kolhydratblockerande medel. Motion? Nej tack!

Jag måste nog även ändra mina mat(o)vanor. Jag äter en till två gånger per dag. Första maten intar jag strax före Bolibompa tillsammans med resten av familjen. Efter det blir det eventuellt en tur i kylskåpet någon gång mellan två och 5 på natten. Inte optimalt! Inte bra alls. Under förmiddagarna intar jag endast kaffe, snus och mediciner. Inte heller bra.

Mitt psyke känns för tillfället ganska stabilt. Ångesten är under kontroll. Sömnen infinner sig tack vare piller varje natt. Önskar att jag kunde dämpa håglösheten också. Önskar att jag åter kunde få ett sug efter att få saker gjorda. Jag är trött på att skjuta allt framför mig. Trött, men inte tillräckligt trött för en förändring. Eller för trött för att ändra. Så trött…

Jag tackar för den feedback jag fått på min blogg. Det värmer. Tack!