Död eller levande. Ärlig eller oärlig. Bra eller dålig. Min sanning är att jag kallar mig för pokerspelare. Rätt eller fel? Hur som helst; här är det min sanning som är sanning.

Dogs playing poker

Min primära (och högst variabla) inkomst kommer alltså från pokerspel online. Jag spelar på ett flertal sajter under ett flertal nicknames. Just nu är det Omaha Pot Limit som gäller vid cashgames och oftast Texas Holdem No Limit vid turneringar.

Den största fördelen med detta liv är framförallt möjligheten att tillbringa mycket tid med sin familj. Jag kan spela när dom sover, sova när dom jobbar/går i skolan och umgås när dom är hemma och vakna. Sömnen blir såklart lidande, men det är ju inget nytt.

Fortsättning på introduktion

Så har man fyllt 37 och är väl – om inget oförutsett inträffar – ungefär mitt i livet. Mitt emellan födsel och död. En man i sina bästa år. Livets glansdagar. Eller?

Om det här är de bästa åren så ser jag med ångest och bävan fram emot resten av livet. 37 år och lider av oräkeneliga krämpor. Både psykiska och fysiska. Både verkliga och inbillade.

Kanske (antagligen) behövs det mer än en blogg för att hantera sina demoner, men det är i alla fall något. En början. Första steget på en resa.

En resa till vägens ände.

Mitt namn är Örjan. Det har alltid varit Örjan. Namnet under vilket jag skaffat kompisar och familj. Namnet jag döptes in i kristendomen med. Namnet jag i ateismens anda dömts till döden med.

Välkomna att delta i min resa.