Julen är över för den här gången. Jag överlevde såklart. Fick till och med nån julklapp. Åt återigen lite för mycket mat och drack för mycket snaps. Konstigt att man aldrig lär sig. Konstigt att man upprepar sina misstag. Årets överkonsumtion av julsprit ledde senare fram till en jobbig situation där min dotter ifrågasatte mitt drickande. Händelsen kommer senare tas upp i en egen bloggpost.

Nu blickar jag fram mot nyårsafton. Troligen har jag skruvat upp förväntningarna för högt som vanligt. Inte så att jag har för vana att hamna på tråkiga fester utan att jag allt som oftast överförfriskar mig själv redan tidigt på kvällen. Trist att jag alltid överskattar min kapacitet. Årets firande blir i goda vänners lag med raketer, fyrhjulingar och badtunna. Barnfritt! Jo jag tackar.

Dygnsrytmen är ännu mer trasig nu när min dotter har lov från skolan. Vet inte varför jag somnar senare av hennes ledighet, men så är det i alla fall. Imorse hann nog klockan bli en bit efter sex innan jag till slut vann över vakenheten. Det blev några oroliga och drömfyllda timmars sömn innan det var dags att kliva upp. Bättre än inget.

God fortsättning på er alla. Tänk på att det bara är ett halvår kvar till midsommar. Hopp fadde rallan lej!

Så var det dags igen. Julen står för dörren. Dopparedagen. Kristendomens största helg. Ett barn är fött på denna dag. Hallaluja.

Det är svårt att vara äkta sur när alla runt omkring en är så jävla glada. Speciellt alla barn. Så jag spelar med. Tar på mig rollen av en glad pappa. Spelar den med bravur. Gömmer sanningen lång in där ingen kan hitta den.

Jag har full förståelse för alla dom som gått i skola eller jobbat hela hösten och äntligen får lite extra ledighet. Såklart dom är glada. Personligen har jag ingen ledighet. Inget jobb. Varken eller. Och samtidigt både och. Som pokerspelare kan jag inte planera min ledighet. Inte på min nivå i alla fall. Inga miljoner på banken eller i madrassen. Kortsiktigt spelande för att överleva den närmsta framtiden är det som gäller. Min melodi. Min kopp med tea.

Nu ska granjäveln in och kläs, för att sedan stå och barra i till sent i januari. Ingen av klapparna under kulorna och glittret är till mig. Jag har inte varit snäll i år.

Botten upp kära vänner! Nu firar vi jul!

Jag måste säga att julen är en av dom där riktigt jobbiga perioderna på året. Visst, det är kul att alla är glada – barn som vuxna. Visst, det är väl kul att ungås med släkt och vänner. Och visst luktar granjäveln gott. Men all hets och stress från alla håll gör allt för att döda stämningen – och lyckas i de flesta fall.

Julklappar till barnen känns givet, men när det ska bytas vuxna emellan blir jag trotsig. Vuxna människor kan väl köpa det dom vill ha? Nej, istället ska alla sitta och låtsas att dom blir överlyckliga över allt trams dom får. Nej tack!

Nu ska jag inte späda på hysterin genom att tjata mer om julen. Det som är sagt är sagt, sen får det räcka.

Vi (eller dom) som överlever storhelgernas storhelg hörs i mellandagarna. Eller egentligen hörs vi nog innan dess.

God jävla jul på er allihop.